Att hyra bil när man kommit ur charterplanet på turistmålet är kanske en självklarhet, men oftast långt ifrån enkelt. Lokala, mindre seriösa uthyrare, drar nytta av språkproblemen och ett enkelt missförstånd kan göra hyrbilen dubbelt så dyr. I värsta fall kanske du blir stoppad av polis och tvingad att betala dryga böter för att få fortsätta färden. Precis detta hände mig på Gran Canaria!
En spanjor tipsade mig om en lokal firma som hyrde ut Seat och andra småbilar till kanonpris. Bilarna var visserligen begagnade men fullt okej, lovade spanjoren. Det var sen kväll när vi landade och i det svaga skenet från en gatlykta såg hyrbilen ut att hålla måttet. Jag skrev under hyresavtalet och vi rullade ut i trafiken. På de slingrande vägarna uppe i bergen noterade jag att bara ett halvljus fungerade.
I den skarpa morgonsolen utanför hotellet blänkte bilen klart mindre än i det svaga ljuset kvällen före. Att insidan såg ut som den använts av en uteliggare var en sak. Betydligt värre var det med däcken som bara hade en antydan till mönster längs ena kanten. Att varken hel- eller halvljus fungerade berodde på att kabelhärvan bakom strålkastarna brunnit ihop och delvis smält. Naturligtvis blev jag stoppad av en stram polis i korrekt blå uniform – men det berodde varken på däcken eller lyktorna. Skattekvittot på den bakre nummerskylten berättade nämligen att skatten inte betalts på två år och det hela blev en dyr erfarenhet.
Efter missen på Gran Canaria var jag noga när jag hyrde bil på Kreta. Visserligen ännu en gång från en lokal firma, men den lilla Fiaten såg bra ut. Jag tog god tid på mig och kollade allt, trodde jag… Italienaren fick jobba som en bergsget på grusvägarna medan jag utforskade byarna i det inre av ön och körde smala, krokiga vägar där det varken fanns turister eller bofasta. Det är då jag plötsligt inser att Fiaten fått punktering.
Eftersom jag redan kollat reservhjulet räknar jag med ett snabbt byte innan det blir mörkt. Med fälgkorset lossar jag bultarna – men var i hela friden är domkraften? Facket där den ska ligga gapar tomt. Det börjar skymma och jag konstaterar att jag är helt isolerad på en smal grusväg som sällan används. Att börja gå är ingen idé eftersom jag inte har en aning om var jag är, men så plötsligt hörs en koskälla i skymningen.
En stund senare dyker en herde med sina får upp. Jag pekar på mitt platta däck och med diverse gester inser han mitt problem. Han lägger ned herdestaven, tar ett rejält tag i stötfångaren och lyfter bilen medan jag snabbt skiftar hjul. Vilken tur för mig att herden var en muskulös Hercules-typ! Den grekiska gästfriheten är välkänd och han vinkar in mig på en ännu mindre väg upp till byn där hans familj bjuder på den godaste lammgryta jag någonsin smakat.
Idag är jag betydligt fegare och hyr bilen vid datorn innan jag ger mig av. Det är smidigt att kolla utbudet, jämföra priser och läsa vad andra anser om servicen. Reser man utför Europa bör man även kolla upp så att försäkring verkligen ingår. Många hyrbilsfirmor försöker nämligen tjäna extra på att sälja försäkringsskydd som kan kosta lika mycket som själva hyrbilen. En extraförsäkring är ett måste i vissa länder och i USA kan man stämmas på miljonbelopp om man kör oförsäkrat och blir inblandad i en olycka.
Mitt tips är att läsa allt det finstilta, skriva ut hyresavtalet och ta fram det när du hämtar ut bilen. Mer än en gång har man hävdat att jag betalat för lite och kräver mig på mer pengar. Slutsatsen av krönikan blir med andra ord – vill du chansa på en upplevelserik semester så välj en hyrbil från en lokal firma. Om inte, välj en hyrbil från någon av de stora etablerade drakarna!
Krönika / Carl-Ingemar Perstad © CNP AB