mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
Det ryktas om att någon form av idrottsmästerskap drar igång i helgen. Här kommer två tips på annat att göra för oss som är helt ointresserade av fotboll.
FILM Sedan någon vecka tillbaka finns några av Charlie Chaplins mest klassiska filmer på SVT Play. Diktatorn och Moderna tider givetvis, och därtill Guldfeber, Stadens ljus, Rampfeber och Chaplins pojke. Den sistnämnda Chaplins första långfilm som regissör. Chaplins tidlösa humor är utmärkt underhållning än idag, att det dessutom är betydelsefullt ur ett filmhistoriskt perspektiv är bara en bonus.
Charlie Chaplins karriär var lång. Han gjorde scendebut redan som barn under 1800-talets sista år, och gjorde sig ett namn som scenkomiker innan han filmdebuterade 1914. Därefter följde otaliga filmer under de kommande decennierna, för många av dem (efter 1916 så gott som samtliga) var han utöver sin medverkan framför kameran både regissör, manusförfattare och producent. Sin sista film gjorde han 1967. Tio år före sin död.
Undantaget Diktatorn och Rampljus spelar han i de filmer SVT Play nu visar sin ikoniska rollfigur Luffaren. Den som än idag är sinnebilden av Charlie Chaplin med sitt plommonstop, illasittande kläder, stora skor och den tandborstmustasch som om det inte vore för en viss med Chaplin jämnårig österrikare antagligen hade varit känd som Chaplinmustaschen.
FILM Under samma 1920-tal som ovan nämnde Charlie Chaplin började göra framgångsrika långfilmer etablerade sig Gösta Ekman (idag ofta benämnde den äldre för att undvika förväxling med sonsonen med samma namn) som Sveriges främste skådespelare, både på film och på scen. Likt Chaplin klarade han övergången till ljudfilm galant, men där Chaplin mestadels gjorde komedi gjorde Gösta Ekman i huvudsak drama (en av mina personliga favoriter i de filmer jag sett med Gösta E är dock förväxlingskomedin Kungen kommer där han briljerar i en dubbelroll). Han gjorde en stor mängd filmrollen, ännu fler på teatern, var teaterdirektör och sjöng in skivsidor. Ett exempel på det senare är En herre i frack, komponerad av den oefterhärmlige levnadskonstnären Johnny Bode (som åtminstone enligt legenden tackade med att stjäla familjen Ekmans matsilver).
Framgången kom dock med ett pris. Han arbetade närmast maniskt, plågades av och till av sjukdom och led av ett väldokumenterat kokainmissbruk. Det var en livsstil som till slut tog ut sin rätt, och han avled 47 år gammal i januari 1938. När han gick ur tiden var han Sveriges mest uppburne och beundrade skådespelare, stor på ett vis som är svårt att riktigt förstå i dag. Så stor att det hölls en tysk minut i radio och över 100 000 människor kantade vägen för begravningsföljet.
Sonen Hasse Ekman kom med tiden att bli en framgångsrik regissör och skådespelare i egen rätt. 1945 gjorde han filmen Kungliga patrasket om teaterfamiljen Anker. Det är en film som på goda grunder kan antas ha vissa självbiografiska drag och där familjefadern Stefan Anker (Edvin Adolphson i högform) har mycket gemensamt med Hasses egen far. Det är en film som är ömsom rolig, ömsom berörande, med Hasses karakteristiska sätt att blanda komik och dramatik. Den ligger på SVT Play till på söndag.
Nicklas Remmegård
