I protest mot skatten pĂ„ nöjestillstĂ€llningar beslöt Sveriges filmproducenter i början av 1951 att stoppa all lĂ„ngfilmsproduktion. Den vid tiden sĂ„ produktive – 1940-1960 snittade han tvĂ„ filmer om Ă„ret â Hasse Ekman löste det pĂ„ sitt eget lilla vis.
Han rundade stoppet genom att helt sonika klippa ihop bitar ur sina tidigare filmer till en ny film. Presenterad som att Föreningen för Fornfilmsforskning vid en utgrÀvning Är 2248 hittat tusentals meter osorterad film som de sammanfogat i den store mÀstarens anda för att visa en Hasse-film sÄ som den tedde sig 1950 Àr DÄrskapens hus en sjövild historia dÀr de vansinniga infallen avlöser varandra.
Idag mest ihÄgkommen som Göstas pappa var Hasse Ekman en av sin tids frÀmsta svenska filmskapare. Outsinligt kreativ, aldrig rÀdd att prova nya grepp. LÀtta komedier blandades med sorgsna dramer, alltid med en för Hasse typisk kvickhet i dialogen. I Fram för lilla MÀrta fick han publiken att skratta Ät Stig JÀrrel i damklÀder, medan 1950 Ärs odiskutabla mÀsterverk Flicka och hyacinter Àr en sensibel skildring av sin samtids blindhet inför homosexualitet.

Hasse Ekman 1953.

Stig JÀrrel, Lars Hanson och Hasse ur Första Divisionen (1941)
Bara Ă„ret efter Flicka och hyacinter drar han sig i DĂ„rskapens hus dock inte för rejĂ€lt sunkiga skĂ€mt om âhomofilurerâ. Dessa skĂ€mt kritiserades redan av sin samtid. Inte för sin homofoba karaktĂ€r utan för att de sĂ„gs som en skymf mot de karlakarlar till skĂ„despelare som framstĂ€lldes som homosexuella. Det gĂ„r att konstatera att sĂ„vĂ€l skĂ€mten som kritiken mot dem Ă„ldrats illa.
En del sunkiga skÀmt till trots Àr DÄrskapens hus som helhet ett Àlsk-vÀrt absurt nonsens, inte utan slÀktskap med vad KnÀppupp skulle göra senare under 50-talet. Ett intressant, sprudlande kreativt och stÀndigt roande formexperiment mer Àn en genuint bra film.
Filmstoppet pÄgick i tio mÄnader.
Nöjesskatten avskaffades först 1963.
Text: Nicklas RemmegÄrd
mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt