På balkongen vid Rue Royale

På James Tissots målning Le Cercle de la rue Royale syns ett antal herrar på balkongen till en förnäm herrklubb i Paris. Få av namnen på dem säger oss särskilt mycket i dag, men när tavlan målades 1868 var de alla en del av Paris högsta societet.

Mannen som med en bok i handen vräker sig i fåtöljen är exempelvis Edmond de Polignac. Familjen de Polignac var en av Frankrikes främsta. Edmonds farmor stod nära Marie-Antoinette, var en av sin tids stora skönheter och hade det ärofyllda uppdraget som de kungliga barnens guvernant. Fadern Jules de Polignac utnämndes till utrikesminister och konseljpresident av kung Karl X. Han hamnade snart i konflikt med deputeradekammaren och den reaktionäre Jules agerande blev den utlösande gnistan för julirevolutionen 1830. Det är alltså Jules de Polignacs klåparaktiga insatser vi har att tacka för Delacroixs mästerverk Friheten på barrikaderna.

Edmond, yngste son till Jules, kompositör och musikteoretiker, ägnade sitt liv åt kulturen och sällskapslivet. Vid 59 års ålder gift med Winnaretta Singer, dotter och arvtagerska till symaskinsmogulen Isaac Singer. Det var ett äktenskap som redan när det föreslogs hade klara fördelar för dem båda. Edmond behövde hennes pengar, hon behövde ett lyft i social status efter att ha fått sitt första äktenskap annullerat, och de var båda homosexuella. Man kan tro att det blev ett kyligt och stelt resonemangsäktenskap, men tvärtom blev det ett lyckligt, av förklarliga skäl aldrig fullbordat äktenskap byggt på vänskaplig tillgivenhet och värme. De delade passionen för musik och deras hem blev en framstående musikalisk salong där verk av exempelvis Debussy och Ravel fick sitt första framförande.

Längst till höger i Tissots målning står en man som tycks nyanländ. Det är Charles Haas. Kulturpersonlighet, lebeman, älskare till Sarah Bernhardt. Det är dock inte för detta Haas är ihågkommen, utan för att han många år senare utgjorde inspiration till Swann i Marcel Prousts storverk På spaning efter den tid som flytt.

Le Cercle de la rue Royale hänger på Musée d’Orsay i Paris.

Text: Nicklas Remmegård