Thor Modéen – pilsner- filmens praktpojke

28 maj, 2020 1,236 Views

Har du någon gång sett en gammal svensk film där det förekommer en fryntligt bullrig grosshandlare eller direktör? Röker han stora cigarrer och kastar gallsjuka invektiv omkring sig? Då är chansen stor att det är Thor Modéen.

Då och då dyker autografer av Thor Modéen upp på olika auktionssajter. Finast är de där han också ritat ett enkelt självporträtt, allt som oftast inkluderande en cigarr eller ett snapsglas. Dessa går i allmänhet för några hundralappar, de utan teckning mindre än så. En prisvärd bit svensk kulturhistoria.

Thor Modéen var en av sin tids största komedistjärnor, och är än i dag affischnamnet för svenska 30- och 40-talskomedier. Han var en komisk naturkraft som med sin blotta närvaro dominerade varje scen och lyfte det torftigaste manus. När Tosse kliver in i bild och avfyrar sitt karakteristiska hähä blir det roligt. I filmen Lille Napoleon är han exempelvis bara med i en enda kort scen, men gör så mycket av sin fanjunkare att bara det är värt biljettpriset. Manusen är inte alltid bra, men Thor Modéen gör det roligt. En gång blev han rentav dömd till böter för att ha varit för rolig på juldagen.

Efter uppväxten i Kungsör inledde den unge Thor sin karriär som dansare och revycharmör men är numer mest känd för sina många roller på film. Inte minst gör han huvudrollen i Pensionat Paradiset (1937), tidernas mest utskällda svenska film. Carl Björkman i DN gick så långt som att kalla filmen för en samhällsfara, och den ledde till stor debatt om den svenska filmen.
Pensionat Paradiset är nu inte så dålig som man kan tro. Den magsura DN-recensionen bör ses i ljuset av en större debatt om svensk film och filmen som konstnärligt uttryck. Vad Björkman ger utlopp för är en uppdämd frustration över vad han anser vara lågkvalitativ kommersiell film och att den svenska filmen producerade alldeles för många i hans tycke simpla komedier.
Pensionat Paradiset var droppen som fick bägaren att rinna över snarare än att den var oerhört mycket uslare än något annat. Hade recensenten varit på bara lite bättre humör den kväll han såg Pensionat Paradiset hade den kanske varit bortglömd i dag, medan följande veckas premiär i stället varit hågkommen som alla tiders mest omdebatterade film. Vad Carl Björkman skrev var inte så mycket en filmrecension som ett inlägg i filmdebatten, vilket också blir tydligt i ljuset av den följande konserthusdebatten om svensk film då samme Björkman i sitt inledningsanförande angrep svensk film och bland annat kallade den svenska filmen för en skamfläck för vår kultur.
Ingenting skrivs i ett vakuum, kritik ska alltid ses i sin kontext.

Sin filmdebut hade Tosse gjort redan 1923. Han medverkade i fyra filmer det året, varav den första att visas var Gamla gatans karneval som fick premiär i april. De kommande 25 åren fortsatte han göra flera filmer om året, i stort sett enbart komedier. Tempot var högt, och utöver sina många filmroller gjorde han ett oräkneligt antal insatser på revy- och teaterscener, medverkade i otaliga reklamfilmer och spelade in hundratals grammofonskivor. Därtill drev han under en kort period en egen teater, och turnerade under beredskapsåren som fältartist. Filminspelning på dagen, revy på kvällen och därefter en rejäl sittning på någon krog, och så om igen nästa dag.
Mot slutet av 40-talet blev engagemangen allt färre. En ny generation började ta över och Tosse som var lika mycket renlevnadsmänniska som Kjell Lönnå är gangstarap – var sliten efter många års hårt arbete och skörlevnad.
28 maj 1950 avled Thor Modéen, 52 år gammal. Han ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.