Vridfönster och gipsskivor kommer inte över tröskeln

20 april, 2016 1,751 Views

Det visade sig att ett byggnadsvårdsintresse låg och väntade. Det slog till med full kraft och efter ett antal husvisningar blev det ett väl inrökt hus från 1934 med spröjsade fönster, härligt ljus och stort skafferi. Jag som skulle bo i lägenhet resten av livet, säger Anna-Lena.

I sommar är det fyra år sedan Anna-Lena var på husvisning på Stålbrännarevägen. Att huset var inrökt sedan lång tid gjorde ingeting. Den gröna heltäckningsmattan i vardagsrummet rummet åkte ut. Alla snickerier tvättades framgångsrikt med linoljesåpa. Sedan har varje rum skalats av på tapeter och plastmattor. De två sovrummen och vardagsrummet var färdigrenoverade till första nyåret.
– Ett rum i taget. Det är viktigt att ha oaser för vila, säger Anna-Lena.
Hallen krävde sin tid med 70-talets bruna färg och vävtapeter i två plan.
Ett kök i trä var högt prioriterat. Valet föll till slut på Lidhults kök.
– Jag planerade i två år, men så blev det väldigt bra också, säger Anna-Lena med glimten i ögat. Praktiskt och smakfullt. Men det var mycket funderingar på material i arbetsbänkar och diskho. Golvsocklarna ska kompletteras, men det är inget som finns i vanlig bygghandel. De ska specialbeställas.

Bild 1. – Jag har inte bråttom, säger Anna-Lena och tar gärna en en fika medans färgen torkar. Ett hållbart tänkande är fokus. För miljön, min ekonomi och mig själv.

Bild 2. Vid spisen blev det till pärlspont med äggoljetempera. Både färdig och egengjord tempera har använts i huset.

Bild 3. Bänkskivor i marmor, porlinsho och blandare i oborstad mässing ger köket ett gediget uttryck.Hissgardiner sydda av gamla lakan med farfars monogram.

Bild 4. En av flera favoritplatser i huset. Skomakarskärm är från mormor och soffan från föräldrahemmet som ger ett personligt intryck.

Bild 5. Köket före

De snart fyra åren som husägare till ett renoveringsobjekt gör att hon väljer hantverkare med omsorg. Det gäller att hitta de som förstår vad man håller på med och vad som är viktigt, konstaterar hon, men jag börjar oftast att ringa ”brorsan” (fyra stycken och så en syster) för råd. Hon håller sig till likasinnade och bland dessa finns ett stort engagemang av att ta hand om vår kulturhistoria.
– Vi behöver inte bo i museum, men man kan renovera med finess och lyssna på de som kan. Man ser så mycket vårdslöshet. Och framför allt har vi en planet att ta hand om, konstaterar Anna-Lena allvarligt. När det gäller byggnadsvård bör vi ju tänka på allt från det timrade 1600-talshuset till 1970-talet. Fönster är en hjärtefråga för Anna-Lena.
– När min 10-årsplan har nått målet hoppas jag att huset har fått tillbaka sin rappade gula fasad. Det är så fel med mexitegel, säger Anna-Lena. Under stora sjok brun plastfärg syns den gula färgen. Att det har varit puts på är konstaterat efter att ha sett en karta på kommunarkivet där det framgår vad husen i Karlskoga har för ytskikt.

Fönster med kärnvirke ska vi vara rädda om. Oslagbara kvalitetsmässigt. Originalfönster ska självklart sitta kvar på gamla hus. Vi dömer ut dom alldeles för fort, säger Anna-Lena. Jag ser på flera kilometer om det framför allt har skett ett olyckligt fönsterbyte rent estetiskt. Liksom fönstren är papptaken värda att få en chans. Det är otroligt vad mycket som går att laga. Meterlånga revor är inget problem, säger Anna-Lena.

Anna-Lena ska också ta reda lite mer på vilka som har bott i huset, inspirerad av SVT:s programserie ”Det sitter i väggarna”. Hon har letat efter bilder på huset innan 70-talet slog till. Att återställa entrén är en plan. Hon vet att en konstsmed har bott där, Alfonso Giusto Metzner. Ett av hans verk, ett solur, finns utanför entrén på Bergmästaren.

Trädgården är ett helt annat kapitel. 1200 kvm att gå lös på. Idag finns fyra äppelträd, hallon och några bärbuskar. Men också pioner som vårdas ömt.
– När det gäller äpplen har jag förstått att Åkerö är en celibritet. Uppskattad sort att ge bort. Och jag uppskattar att sitta under det, säger Anna-Lena. En uteplats med bästa kvällsolläge planeras.

Namn: Anna-Lena Elg
Huset: Byggt 1934 (med mycket 20-tal i sig), 87kvm plus källare. 3 rum ock kök, toalett på entréplan, bad i källaren. Tillbyggnad på 40 kvm, 70-talet.
Pluspoäng: Stort skafferi och originalfönster.
Inspirationskällor; Göran Gudmundsson, Lars Sjöberg, Ellen Key.
Favoritperiod: Mellan jugend och funkis, 20-talet absolut.
Hjärtefråga/engagemang: Fönster

En ljus hall och med tapet designad 1938. Bruna snickerier och vävtapet i brun/orange fick ge vika för grålump, tempera och linoljefärg. Bild 4: Hall före.

Bild 1. Vardagsrummet, det liksom övriga rum har stort ljusinsläpp.
Bild 2. Originaldetaljer gillas. Lysknappen i vardagsrummet får vara kvar. Hur snygg som helst, tycker Anna-Lena.

Sovrummet är en plats utan TV. Tapeten Kajsa från Sandbergs påminner om originaltapet som funnits i rummet.Det enda som är förändrat i husets ursprung är att det lilla tvättrummet med handfat och ho som har ersatts av en garderob.