Senaste nytt

Susannes kläder väcker fantasin

La belle époque, som är franska för den vackra eller ljuvliga epoken, har inspirerat Susanne Ericson i Karlskoga när hon designar kläder. Kunder från hela Mellansverige kommer till Susanne för att få det lilla extra. Det är kläder i viktoriansk stil men även vintage från 1920- fram till 1970-talet. 

Redan som liten flicka började Susanne hålla i nål och tråd. Mormor lärde henne att virka, hennes faster att sticka och hela tiden fanns hennes mamma med som stöd.
– Jag har nog sytt jämnt och det har sedan gått som en röd tråd genom hela mitt liv, säger Susanne Ericson.
Hon sydde kläder till dockorna och när hon kom upp i tonåren började hon tjäna pengar på sina färdigheter. Hon sydde kläder till sina kompisar och fick lite betalt. När hon blev äldre började hon och kompisarna att gå ut och roa sig. Under veckorna satt hon hemma och sydde outfits som gänget skulle ha på sig i danssvängen till helgen.
Eftersom hon var så intresserad av att sy sökte hon in på beklädnadsteknisk utbildning i Örebro efter att ha gått treårig ekonomisk linje på gymnasiet. Utbildningen heter Mode och Design idag.
Susanne startade tillsammans med Yvonne Wassgren ateljén Flinka Fingrar i mitten av 1980-talet och Susanne höll på i tre år.
– Jag sydde allt, från scendraperier till bal- och bröllopsklänningar. Det har hela tiden varit min livlina, berättar Susanne.

Vattenfallsklänning Röd klänning
För trygghets skull och för att få en stadig inkomst utbildade hon sig till undersköterska. Inte det Susanne önskade sig att bli men det var en gångbar yrkesutbildning.
Hon blev lämnad ensam med fyra barn och jämsides med satsningen på undersköterskearbetet satt hon hemma och sydde för att klara ekonomin.
Hon har också arbetat i en tygaffär där hon skyltade, sydde och sålde kläder. Hon arbetade också åt en reklambyrå och broderade på kläder. Men hon var på det klara med att hon behövde bli klar med yrkesutbildningen och 2003 blev hon färdig undersköterska.
– Det kanske inte var det jag mest önskat här i livet men det var ett sätt att få en lön men det var sömnaden som var min glädje här i livet, säger Susanne.
Men en dag förändrade sig allt för Susanne. Hon fick diagnosen bröstcancer, ett hårt slag för en ensamstående mamma med fyra barn.
– Nu får det väl förbanne mig vara bra tänkte jag då, berättar Susanne.
Hon gick på behandling, blev frisk och beslöt sig för att lära sig mer om konsten att driva ett företag. Hon läste ekonomi, lärde sig att göra en hemsida och satte sig in i alla skatteregler. Hon skrev ner sin affärsidé på ett papper och bokade tid hos en konsult på företagarcentrum. Hon presenterade sin idé som skulle mynna ut i Ateljé Belle Epoque.
– Konsulten sa till mig att kör på det och det gjorde jag, säger Susanne.
Hon registrerade sin firma i början av 2012. Susanne satt hemma i köket och sydde. Det var trångt och hon hade inget lager av tyger men det gick bra ändå. Det hon sydde sålde hon till olika kunder inte bara i Karlskoga utan även i Karlstad, Kristinehamn och så långt bort som i Uppsala och Stockholm dit Susannes rykte som sömmerska spridit sig. Många upptäckte Susannes kläder genom hennes hemsida och Facebook.
Till slut blev det för trångt hemma i köket och Susanne hyrde en lokal vid Skrantatorget där hon satsade nästan alla sina sparade slantar. Pengarna investerade hon i tyger, provdockor och allt annat som behövs för att driva en klädateljé.
Idag arbetar hon 60 procent som undersköterska och syr resten av tiden.
– Jag har blivit modigare med tiden. Jag är inte så ängslig längre utan jag är mer inriktad på att göra det jag vill och det har slagit väl ut. Mina kläder har blivit uppskattade. Det finns en del motståndare till min design på hemmaplan och många råder mig att inte sy så extravaganta kläder utan istället satsa på vanliga. Men då kan jag lika gärna ge upp eftersom det är min egen fantasi som ger mig glädje Jag har en miljon idéer och de måste ta form. Det kanske är därför som min kundkrets ligger utanför stadsgränsen, säger Susanne.

Randig historia notklänning

För två år sedan hade hon sin första visning med levande modeller och det har blivit tre visningar i Karlskoga och en i Örebro. På de två första visningarna hade hon arton modeller och femtio outfits.
Idag har hon fått fler kunder utanför Karlskoga än vad hon har på hemmaplan. Ryktet har spridit sig vidare till Göteborg, Örebro och hon har fått en stabil kundkrets i Stockholm och Uppsala.
Vad är det då som får modeintresserade från hela Mellansverige att köpa kläder från Karlskoga?
– De som vänder sig till mig vill ha lite annorlunda saker. Jag blandar in lite viktoriansk stil men även vintage från 1920 till 1970-talet, gotich och steampunk och sätter min egen prägel på det, säger Susanne.
Hon blandar in kedjor och stora spännen och spännande knappar som hon kan hitta på loppisar eller på auktioner. Det gör att kläderna får en helt egen stil. Tygerna köper hon in från Tyskland och Danmark.
Kläderna hon syr upp är ett arbete som hon gör tillsammans med kunden.
– Det är som en resa man gör tillsammans för att det ska bli så bra som möjligt, säger Susanne.
Hon har också startat en egen webshop som blev klar för någon månad sedan. Här finns det en rad modeller som går att beställda och om den inte finns med där så syr Susanne upp den efter kundens önskemål.

Grej i ryggen

Susanne är också medlem i Konst Runt Möckeln och ställde ut på Karlskoga Konsthall för en tid sedan. Hon är också medlem i Galleri Kråkan som har både samlingsutställningar och där de fjorton medlemmarna får tre veckor om året som de kan använda efter eget gottfinnande.
Susanne är även inbjuden av en kund till ett event i Stockholm där hon ska visa sina kläder.
Kommande året ska Susanne ägna sig åt sin nya webshop och få den mer spridd. Dessutom vill hon göra en utställning tillsammans med sin dotter Nathalie, som arbetar med foto och som ärvt sin mammas konstnärliga anlag.
Susanne umgås också med planer på att flytta från Karlskoga, antingen till Örebro eller kanske Karlstad.  Helst vill hon öppna en egen liten butik där hon kan sälja sina kläder. Sedan har hon ett intresse till, nämligen rumänska gatuhundar. Hon har själv tagit hand om två stycken men de som finns kvar i Rumänien behöver också stöd och det försöker Susanne hjälpa till med.

La belle époque

franska för den vackra eller ljuvliga epoken är ett uttryck som uppstod efter första världskriget för att främst karaktärisera en fredlig period i Frankrikes historia från 1871 fram till 1914.

 

Av Björn Hallin

Leave a Reply