Gammaldags trädgårdsväxter

Gammaldags trädgårdsväxter, så kallade mormorsväxter, har överlevt i gamla trädgårdar i århundraden, och på 1970-talet började många återupptäcka vårt blommande kulturarv. 

Idag finns lavendel och gammaldags rosor i de flesta trädgårdar. Vi vill sitta vid vårt röda hus med vita knutar i sommarkvällens doft av kaprifol, syren och schersmin. Det finns ett svenskt kulturarv av växter som vi tillsammans har ansvar för att odla och hålla vid liv i. Många engagerar sig i föreningar som Trädgårdsamatörerna och Sesam. På flera platser i landet finns de lokala fruktträden i genbanker för att säkerställa att vårt inhemska, härdiga genmaterial inte trängs ut av internationella växtförädlares nya sorter. Många friluftsmuseer och hembygsgårdar odlar mormorsväxter och är inspirarande att besöka. Ibland kan de hålla växtbytardagar eller växtmark-nader och då ska man passa på och skaffa sig ovanliga sorter. Ofta har de en kryddträdgård, vad som förr kallades örtagård.

Till vänster: Kameliaschersminen är  fylld och doftar starkt och gott. Till höger: Vid förstukvisten växer iris i en så kallad mullbänk.

Förutom våra välkända kryddor dill, persilja och gräslök  kan en örtagård innehålla många fler sorter!  De perenna kryddorna är underbart lättodlade, tål torka och mager jord och är dessutom  rådjurssäkra. Jag odlar malört till bäsken och johannesört till det rubinröda brännvin vi i familjen kallar hirkenpirk. Pimpernell, som besjöngs av Carl Michael Bellman, odlar jag till vinkrydda och har i sallad. Brödkryddan kummin  är tvåårig. Första året kommer bara en bladrosett och året därpå kommer blomstänglar och frön. En av de mest tacksamma kryddväxterna är oregano som på svenska heter kungsmynta. Den blir snabbt stor och kan skördas och den frösår sig. Den får vackra rosa blommor i flockar också. Isop får blomspiror och jag har både blå och rosa. Vinterkyndel blommar länge och blir som ett vitt moln i rabatten. Citronmeliss, som kallas hjärtans fröjd, och pepparmynta kan användas i efterrätter eller som teväxter. En raritet är rosenlöken som jag köpt på en höstmarknad på Skansen i Stockholm. Etagelöken har jag fått av en bekant och ramslök har jag just planterat. Vitlök har odlats hos oss sedan järnåldern och romarna ansåg att vikingarna var barbariska när de åt och stank vitlök!

Till vänster: Vänderot heter Valeriana på latin och är en trolldoms- och läkeväxt. Till höger: Nyplockad johannesört till snapps-krydda och hypericumolja för utvärtes bruk.

I örtagården odlades förr också läkeväxter. De är vackra, men många är farliga att äta! Vallört är sårläkande och ofarliga att använda på till exempel aknehy. Gullris är urindrivande. Använd aldrig fingerborgsblomma. Vänderot heter valeriana på latin. Den var ett magiskt skyddsmedel och en trollformel lyder ”Tibast och vänderot kan inget ont stå emot”. Salvia är en perenn kryddört, men var också ett välkänt läkemedel och magisk skyddsväxt. Moderna människor köper den buntvis i sin lokala New Age butik och renar sin bostad med salviaröken. Opiumvallmo är ettårig och ska enligt uppgift inte längre innehålla några opiater. Såpnejlika var inte en läkeväxt, utan man utvann rengöringsmedel av rötterna.

Min gård har en gång haft en fruktträdgård med minst 20 fruktträd, men förre ägaren hade fårbete där och alla träd dog, utom en apel med sura vinter-äpplen. Det är sådan frukt som passar till mos, vin eller cider. Det finns en körsbärslund med klarbär och gamla vita- och röda vinbär. Antagligen från 1840. Förvildade jordgubbar, hallonsnår och dåliga krusbär finns kvar. Förr hette krusbär stickelsbär och svarta vinbär hette tistron. Om jag nyplanterar fruktträdgården i framtiden så får det bli med gamla sorter som Sävstaholm, Gyllenkroks astrakan och Åkerö, men främst  värmländska sorter som Rissäter, Stenbock, Spesserud, Värmlands paradisäpple och Sankta Brita! Be din plantskola ta hem särskilda träd och skaffa ympkvistar hos genbanken. Von Eschstedska gården i Kil har den värmländska genbanken och de har också en egen hemsida. Det finns andra fruktträd jag också önskar mig, krikon, sviskon, fågelbär, moreller och allmänt gulplommon.

Till vänster: Sibirisk nunneört infördes till Sverige av Carl von Linné. Till höger: Fingerborgsblomman digitalis är mycket giftig, men vacker!

Så till prydnadsväxterna. Sätt gärna olika sorter av samma art så blir blomningen längre. Jag har smultronschersmin, doftschersmin och kameliaschersmin. Både äkta kaprifol och den vilda kaprifolen som blommar länge. Doftpioner finns i överflöd! Många avstår från att plantera dem eftersom det tar tre år för dem att börja blomma, men tre år går ju så fort! Mina pioner fick 70 knoppar i år och bäst är den vita Festiva Maxima, Bowl of Beauty som är en rosa skål med vitt rufs inuti, och så en stor, rosa, kryddigt doftande som fanns på gården när jag flyttade hit. Jag kallar den Bjurtjärnspion. Pioner planterades förr ofta i långa rabatter, så kallade pionlister, med bara pioner. Andra mormorsblommor är riddarsporrar, krolliljor, dagliljor, brangul lilja, blå strandiris och gul iris som är den ”franska liljan” från Karl den stores dagar. Trädgårdsnattviol, pingstliljor och doftvioler doftar härligt på långt håll. Nunneört var vad Carl von Linné råkade få när han hade önskat sig löjtnantshjärta och stjärnflockan kallas Linnéi döttrar. Ingen trädgård bör sakna de knubbiga gammaldags aklejorna i blått, rosa, vitt, vinrött, med sina korta sporrar.

Till vänster: Krolliljan infördes till Sverige för 400 år sedan, men odlades långt tidigare i Europa. Till höger: Saften av vallört används ännu mot hudproblem och är sårläkande.

Tidigast och tuffast av rosorna är den doftande, vita pimpernellrosen som heter så för att dess blad liknar pimpernellens. Den heter Scottish rose i England och får små svarta nypon. Jag har den skånska klängrosen Wrams Gunnarstorp som är knallrosa, frisk och härdig och så en sort som jag odlat fram själv. Den har äppelgrönt bladverk och rosa fladdriga halvfyllda blommor. Den är frisk, härdig och mycket taggig, vilket kan vara en fördel då den ratas av rådjuren. Rose de recht är en liten buske med tungt doftande, starkt rödrosa, tätt fyllda blommor. Ljusrosa Comte de Chambord växter spretigt, men doftar och blommar lika starkt och länge. Många fina böcker finns om rosornas spännande kulturhistoria och man kan lätt vilja bli rossamlare när man läser dem.

Min riktiga raritet är slutligen ett litet oansenligt träd. En benved som jag fått från gården Salaholm i Västergötland. Vi grävde upp den som ett litet rotskott från en häck som planterades på 1600-talet. Den får vackra rosa frukter och fin bladfärg på hösten. Måtte inte rådjuren ta den!

av Marie Hoving Wahlström

Till vänster: Den doftande och härdiga pimpernellrosen blommar redan i juni. Till höger: Den lilla tacksamma gula nunneörten blommar länge.

Till vänster: Vinröd gammeldags akleja, med korta sporrar, har frösått sig och får stå kvar. Till höger: Krolliljan infördes till Sverige för 400 år sedan, men odlades långt tidigare i Europa.