Senaste nytt

Vågmästaregården i Kristinehamn – här bestämdes Sveriges järnpriser

Vågmästaregården Norra Torget 1. Huset revs 1936 för att ge plats åt det nuvarande Handelsbankhuset. Då låg ingången till banken i mitten av huset. Till höger låg Schultz herrkipiering.

På Vågmästaregården i Kristinehamn bodde förr en av stadens mest prominenta personer – vågmästaren. Från 1689 och långt fram på 1800-talet hade Kristinehamn samma betydelse för världsekonomin som dagens finanscentrum i London och Wall Street i New York. Under de här åren fastställdes nämligen världsmarknadspriset på järn under Fastingsmarknaden i staden.

I Bergslagen fanns förr en mängd gruvor och bruk. Under 1600-talet fram till 1800-talet var Kristinehamn den viktigaste utskeppningshamnen för Bergslagens stångjärn och tackjärn. Ändå till 1800-talets början hade Kristinehamn och Karlstad ensamrätt på att frakta ut järn från sina hamnar.  Av järnet gick runt 90 procent på export ut i främst Europa. Järnet transporterades ner till Kristinehamn och Inre hamnen. Här låg Vågparken i omedelbar anslutning till hamnen och i parken stod den viktiga järnvågen och Våghuset där allt järn vägdes innan det transporterades vidare. Det som inte gick vidare ut i Europa transporterades främst till järnbruken i Dalsland och västra Värmland.
Transporterna från hyttorna och hammarbruken i Bergslagen ner till Kristinehamn var länge både besvärliga och dyrbara. De vägar som fanns var smala, krokiga och backiga och de broar som fanns var riskfyllda att använda. Istället användes vattenvägarna så långt det gick. Men alla omlastningar tog tid och kostade pengar och att få ut järnet från Bergslagen ner till Kristinehamn kunde ta både månader och halvår. Det ledde till att en av Sveriges första kanaler, Norsbäcks kanal, byggdes 1634. Det var de holländska arrendatorerna av Kroppa Kronobruk som såg till att den 1,4 kilo-meter långa kanalen grävdes mellan Hyttsjön och Bergsjön och det underlättade transporten till Kristinehamn betydligt. Trots den nya kanalen kunde transporterna även fortsättningsvis ta flera månader.
I Vågparken, i omedelbar anslutning till Inre hamnen var järnvågen och Våghuset placerade. Strax intill låg Vågmästaregården där själva vågmästaren bodde. Han var då den mest prominente personen i Kristinehamn med ansvar för vägningen av järnet. Utanför gården gick en spårväg över det som idag är Norra torget och här drogs till en början järnvägsvagnarna med järn av hästar. I mitten av 1800-talet revs järnvägsspåren och torget utanför Vågmästarbostaden jämnades till. Under årens lopp har Norra torget använts på olika sätt. Här har det spelats tennis i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det har bedrivits fiskmarknad och torget har haft en taxistation och lite senare även en bussomstigningsplats. Idag används torget som parkeringsplats.
Mellan åren 1689 fram till 1902 anordnades Fastingsmarknad i Kristinehamn under fastingstiden och strax före seglingssäsongens början. Under några veckor var det full rörelse och liv i Kristinehamn och staden levde upp och blev ett centrum för både handel och en hel del nöjen. Ekonomiskt betydde Fastingsmarknad mycket för stadens invånare som kunde hyra ut rum, det såldes mat och en hel del drycker och många passade på att sälja olika saker som tillverkats tidigare under året. Här möttes Bergslagens brukspatroner och handelsmän från Göteborg, Stockholm och andra städer för att fastställa årets järnpriser och göra upp affärerna.
Under Fastingsmarknaden 1786 togs beslutet att bygga det så kallade Assemblehuset som blev det självklara centrum där alla större affärer och nöjen avverkades. Assemblehuset, som låg på Nya Kyrkogatan, var stadens största trähus och här togs alla viktiga beslut som rörde järnhanteringen. Huset brann dock ner år 1955.
En av de personer som länge dominerade Fastingsmarknaden var Nils Mitander som var en av egendomen Alkvetterns kanske märkligaste ägare. Det sägs att han åtminstone till en del var förlaga till Sintram i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Under marknaden sålde Mitander järn till företag som Carnegie & Co, J. E. Geijer och O. Wijk. Nils Mitander hade så stort inflytande över de andra säljarna att det sägs att ingen tordes göra några affärer förrän Mitander hade sålt sitt järn. På så sätt sägs det att Nils Mitander under flera decennier var den som fastställde årets priser på järn i Sverige.

Kr 2


Så här såg Vågmästaregården ut 1865

I mitten av 1800-talet förlorade Fastingsmarknaden sin stora betydelse.
1968 återuppstod den igen på initiativ av nöjespappan Pelle Nilsson men nu i en annan form men med samma namn. Den arrangeras varje år än i dag.
När Fastingsmarknaden förlorade sin största betydelse lades allt fler järnbruk ner i den Värmländska Bergslagen. Istället tog träindustrin fart och fler och fler sågverk byggdes upp och det ökande skogsbruket vägde upp järnbruksdöden till en del.
Under årens lopp var det flera som innehade det tunga ämbetet som vågmästare i Kristinehamn. En var Lars Töresson Schytler som avled i Kristinehamn 1669.        Paul Hosman från Arboga blev borgmästare 1649. Han byggde Boforshammaren och fick sex års frihet från hammarskatten med förbehållet att han skulle flytta och bli borgare i någon av de då nyanlagda städerna Nora, Filipstad eller Kristinehamn.
Han valde Kristinehamn och blev stadens borgmästare och vågmästare 1652. Han avled 1654. Senare kom Johan Christoffer Ericsson Hamn som stadens rådman och vågmästare. Han var född 1654 och avled 1708. En annan av de vågmästare som levde i Kristinehamn var Johan Göransson Camitz som föddes 1681 och avled 1741.  Han var både vågmästare och brukspatron och ägde Övre och Nedre Degerfors liksom Nissafors järnbruk som han grundade tillsammans med dåvarande landshövdingen N. Silfwerhielm. Johan Göransson Camitz ägde även Possebergs säteri. Camitz var också förfader till regissören Ingmar Bergman. Han blev borgmästare i Kristinehamn 1649 och vågmästare 1652. Under 1800-talet var bland andra Johan Elis Anderson vågmästare i Kristinehamn. Han var född 28 juli 1827 och avled 12 november 1888.

Idag är det gamla vågmästarhuset ersatt av en modernare fastighet och Handelsbanken är fortfarande hyresgäst på samma adress. I Vågmästarparken mellan älven och Norra Hamngatan påminner en kopia av den gamla järnvågen om Kristinehamns storhetstid som järnets ekonomiska centrum.

av Björn Hallin

Leave a Reply