Hjärta för böcker på Värmlands största antikvariat

Kleynes Antikvariat i Karlstad är Värmlands största antikvariat. Med drygt 20 000 böcker i det ständigt växlande, och växande, sortimentet finns här en bok för alla.

– Det är roligt när det kommer in en kund som letat länge efter en bok och man ser i databasen att vi har den, säger Hans Kleine.

På gaveln av det vackra trähuset vid Klarälvens strand i Karlstad hänger en utsirad plåtskylt med texten ”Antikvariat”. Huset, som byggdes redan på 1700-talet och var ett av få som överlevde stadsbranden 1865, har genom åren inhyst såväl landshövdingebostad som boende för stadshotellets personal, här har funnits frisörsalong och under en period bodde konstnären Stefan Johansson på ovanvåningen. Var kan väl ett antikvariat passa bättre än i en kulturhistorisk byggnad som denna?

Innanför porten möts vi av bokhyllor från golv till tak, fyllda med böcker av alla de slag, noggrant sorterade och registrerade för att snabbt kunna plockas fram. De välfyllda hyllorna gör ljudet mjukt och behagligt, och en trivsam doft av gamla böcker ligger över rummen.

– Vi har 20 000 registrerade böcker, säger Hans Kleine, och ungefär 6000 på lagret som ännu inte registrerats.

Det är en siffra som stadigt växer. För många bär det emot att kasta böcker och så gott som varje dag får man frågan om man vill ta emot böcker som rensats ut vid en flytt, från ett dödsbo eller för att någon gallrat i bokhyllan.

– Det var ett misstag jag gjorde i början att köpa in för mycket böcker till för höga priser av rädsla att butiken skulle bli tom, säger Hans med ett leende, hade jag vetat hur många som vill lämna böcker hade jag varit mer återhållsam med inköpen.

Han har drivit Kleynes Antikvariat sedan 2006 då han efter att ha tröttnat på cheferna och sagt upp sig från sitt dåvarande jobb inom vården fick se en annons om att antikvariatet var till salu, lade ett bud och fick köpa verksamheten. För några år sedan träffade han förläggaren Sten Slottner på ett event, de började prata, det ena ledde till det andra och de kom överens om att Hans skulle fasa in sig i förlaget Norén & Slottner, medan Sten skulle fasa ut sig själv.

– Sten har varit min mentor och delar med sig av sina kunskaper och kontakter.

Vi slår oss ner i ett av de inre rummen där vi får sällskap av medarbetarna Bertil Bengtsson, Pia Carlsson och Nina Zarjesdotter. De är alla bokälskare och det hela utvecklar sig snart till ett samtal om inte bara antikvariatet och förlaget utan om böckers värde, antikvariatens betydelse och värdet i att bevara och ha tillgång till äldre tiders litteratur.

– Jag ser inte det här bara som en butik utan som en social inrättning, säger Bertil Bengtsson och får instämmande nickar från resten av sällskapet.

De har alla mer eller mindre hamnat här genom tillfälligheternas spel. Pia, som är pensionerad bibliotekarie, tittade in med en kasse böcker, började prata om vips erbjöds jobb med att registrera böcker. Bertil har en lång karriär inom museivärlden med jobb på både Värmlands museum, konstmuseet i Kristinehamn och Rackstadmuseet. När han blev arbetslös fick han tipset att höra sig för med Hans, och sedan dess har han varit här.

– Jag är själv boksamlare, så det är inte helt olikt min hemmiljö, ler han.

Nina har sin bakgrund inom journalistiken och kom in på förlaget då hon efter en tids sjukskrivning ville som hon uttrycker det rosta av sig och fick en möjlighet till att arbetsträna här. I dag ägnar hon sig åt att läsa manus och korrektur.

– Att få använda mina kunskaper från alla år som journalist, att få göra sådant jag kan och brinner för, har varit fantastiskt, säger hon.

Värmlandslitteratur är en viktig del av förlagets utgivning, och också något som är efterfrågat på antikvariatet. Därtill går historia, teknik och även konstböcker bra. Hans nämner exempelvis fyra tjocka läroböcker i mekanik som nyligen lades ut på nätet och var sålda allihop inom bara ett par dagar.

Många böcker man får in bär spår av tidigare ägare. Anteckningar, dedikationer, understrykningar. Oftast låter man sådant vara kvar.

– Det händer att man tar bort gamla prislappar eller blyertskladd, men det är också en del av bokens historia, menar Hans.

– Och många vill ha böcker som levt, inflikar Bertil

Många böcker har kommit och gått under åren. Vissa säljs nästan omgående, andra blir kvar längre.

– Det har hänt att jag höjt priset på böcker jag inte vill sälja, medger Hans med ett leende, och en del tar lite tid innan man kommer sig för att registrera.

De är alla överens om att böcker och litteratur i sig har ett egenvärde som ligger bortom pengar – hur böcker öppnar nya världar, glädjen i att återupptäcka en bok, böcker som bärare av historia – men att det också är roligt när böcker betingar höga priser, för att det visar att det finns någon som värderar dem högt.

– Och för antikvariatets överlevnad är det roligt när något går högt, det väger upp för sådant som inte säljer, konstaterar Hans uppriktigt.

Att bokbranschen som helhet står inför vissa utmaningar har knappast undgått någon, så frågan måste ställas, finns det en framtid för antikvariaten?

– Det gör det, och ju längre tiden får desto mer framtid finns för oss som finns kvar, menar Hans.

Bertil plockar fram ett fotografi. Det är taget i London hösten 1940 och visar biblioteket på Holland House strax efter att det träffats av tyska bomber. Taket är bortblåst, golvet fullt av bråte och rasmassor, men bokhyllorna har mirakulöst nog klarat sig näst intill intakta och längs dem står tre män och botaniserar bland böckerna.

– Den säger något om vår vilja till kultur, menar han, hur de går där i det söndersprängda huset och letar efter böcker. Jag tror på bokens överlevnad, och vill man ha en bok som är äldre än ett par år är det antikvariaten som gäller.

– Fast här finns ett tak i alla fall, tillägger Hans med ett lätt skratt.

Text och foto: Nicklas Remmegård