Stickcafé, konstutställningar, promenadgrupper, men också möjlighet till enskilda samtal och stöd när livet är svårt. På 39:ans café kan du njuta en hembakt kaka, men utbudet är bredare än så.
– Svenska kyrkan ska vara ett komplement till samhället, säger verksamhetschef och diakon Eva Gelang.
På 39:an är verksamheten bred. Man arbetar med publika delar som café och konstutställningar för att nå ut till allmänheten, och diakonalt med att ge stöd till människor som av ett eller annat skäl behöver det. Det publika och det diakonala hänger ihop, överlappar ofta.
– Flera av verksamheterna i den diakonala delen finns även i caféet, säger Eva Gelang.
Exempelvis är det här Fika i gemenskap, där människor som levt i utanförskap kan mötas, prata och få en gemenskap, träffas.
– Det handlar om att vara ensam tillsammans, säger diakon Johanna Reisdorff, det är många som lärt känna varandra och blivit kompisar där, det har varit väldigt positivt.
Andra exempel på hur delarna hänger ihop är de konserter, modevisningar och chokladprovningar församlingen anordnat. De når nya grupper, samtidigt som man samlar in pengar till församlingens stödfond, ur vilken den som så behöver kan ansöka om stöd till jul och till sommaren.
– Man kan hämta ansökningsblankett här, upplyser Eva och tillägger att sista ansökningsdag inför jul är 20 november.
Eva och Johanna understryker att kyrkan är ett komplement till samhället. Man kan erbjuda samtal och stöd, ge råd om var man kan vända sig för att få hjälp, men är inte en ersättning för exempelvis socialtjänst eller vård.
– Vi hjälper människor att hjälpa sig själva, menar Eva, vi bär inte människor men vi kan vara röstbärare åt någon som inte kan göra sig hörd.
Inne på caféet, dit vi förflyttat oss för att ta bilder, sitter gänget som kommit för veckans stickcafé vid ett långbord, och genom lokalen ringlar doften av nybakt. Bakom en glasruta radar kakor
och andra godsaker upp sig.
– Det här gör det nästan farligt att jobba här, säger Johanna med ett lätt skratt och en gest mot montern.
Text & foto: Nicklas Remmegård.