Drivs av experimentlusta och lokala material

Det lokala och hantverksmässiga har kommit allt mer i ropet. På Krukmakargården i Karlskoga står hantverket, lokala material och återbruk i centrum, tillsammans med kreativ experimentlusta.

Muggar, fat, skålar, men även tomtar och konstföremål möter oss på Krukmakargården. Allt handgjort på plats. Det mesta av material från närområdet. Annika Eisenhart Montelius visar upp en skål i rödlera som bränts i högre temperatur än materialet egentligen tål vilket fått leran att smälta och skapa vackra effekter i glasyren.
– Vi har alltid hållit på att experimentera med olika material, tekniker och glasyrer, menar hon, det är det som är kul. Det är stimulerande att hitta nya metoder och material.

Ett exempel är att man jobbar med restmaterial från borrarbeten som blandas med lera, vilket ger en speciell yta på föremålen. Det började de med efter att det borrats för avlopp vid Våtsjön för några år sedan och de fick möjlighet att använda materialet.
– Varför ska man importera material från andra sidan jorden när det finns här? Det är kul att använda lokala material, menar Lennart Eisenhart, som öppnade Krukmakargården 1978.

Under åren har de haft besökare från hela världen och minnena är många, timmarna vid drejskivorna ännu fler. Erfarenheten syns när Lennart slår sig ner vid drejskivan. Med van hand och enkla verktyg svarvar han botten på mugg efter mugg med häpnadsväckande precision. Leran som blir över sparas, Lennart berättar att ända tills leran bränts till en bit över 500 grader går den att fukta och använda igen. Inget går till spillo.
– Askan från bränningen återanvänds till glasyr, säger han, det är verkligen ett återbruk.

Ett annat exempel på återbruk och experimentlusta står på en av bänkarna. En gammal öltunna som byggts om till en liten brännugn.
– Lennart är ugnoman, säger Annika med ett skämtsamt leende och berättar att maken gärna bygger och konstruerar egna ugnar av olika slag.

Vid sidan av sitt eget skapande håller Krukmakargården kurser i keramik. Där har man sett ett ökande intresse de senaste åren, och i år har man rentav slagit rekord med kurser. Framöver vill de fortsätta experimentera och skapa, utvecklas vidare.
– Vi siktar på ett femtioårsjubileum om några år, ler Annika. Intresset för keramik var på toppen på 80-talet, men nu är det på gång igen.

Text & foto: Nicklas Remmegård