Återvinningsföretag i takt med tiden

Återvinning av metall sparar såväl energi som resurser. Skrotfrag i Kristinehamn köper skrot från både företag och privatpersoner, och ser till att det återvinns.
– Vi är en återvinningscentral för insamling av metaller och järn, säger filialchef Lars Bäckström.

Skrotfrag grundades i Göteborg 1972, och firar i år alltså sitt 50-års jubileum. Idag har Skrotfrag 23 anläggningar i södra och mellersta Sverige och är ett av de största företagen inom återvinning av skrot och metall i Sverige. I Kristinehamn har man nu i mars funnits i två år.

Lars Bäckström berättar att man tar emot allt från cyklar och aluminiumfälgar till blybatterier och byggavfall; all typ av metallskrot. Man riktar sig till både företag och privatpersoner, men företag är den stora biten. De lämnar större volymer och det blir ett jämnare flöde. En del av konceptet är också att företag kan hyra containrar som när de är fyllda körs till Skrotfrag som tar hand om skrotet. För företag erbjuder man även insamling av brännbart.
– Tanken är att ha ett helhetskoncept, säger Lars, sånt vi inte kan ta hand om här kör vi till någon av Skrotfrags andra anläggningar där de kan ta emot det.
Man tar även emot lantbruksskrot, så när det nu vårstädas på gårdarna kan man komma hit med skrotet och få betalt för det.

• 

• 

• 

Lars berättar att många privatpersoner inte vet att man kan sälja sitt skrot, och därför kör det till tippen istället.
– Jag tror att varje person har skrot för fem, sexhundra hemma som bara ligger eller körs till tippen. Har du ett par cyklar eller lite bråte hemma blir det ändå en del pengar.

Han visar upp en kasse med uttjänta verktyg och gamla bultar, menar att det är typiskt sådant som folk har hemma. Här tas det tillvara, sorteras och säljs vidare för att återvinnas. Bland kunderna finns flera stora industriföretag. Lars berättar att många tillverkare vill ha återvunnet material då det sparar enorma mängder energi jämfört med att tillverka nytt.
– Återvinning ligger helt i tiden, säger han, mer rätt i tiden än något annat.

Text & foto: Nicklas Remmegård