Helgtips v. 7

Dammigt, nytt och lite mittemellan. Veckans helgtips bjuder på en salig blandning av film, musik och film om musik.

FILM I tisdags visades Hans majestät får vänta som matiné på SVT. En underhållande pärla med Sture Lagerwall, Aino Taube (min favorit-Taube!), Annalisa Ericson och Åke Söderblom i de ledande rollerna. Därtill med Julia Cæsar och, framförallt, Hilding Gavle i roliga biroller. Filmen handlar om kammarjunkare Stjärna (Lagerwall), en skuldsatt libertin som hamnar i knipa när han efter att ha pantsatt sin uniform med kort varsel blir kallad till tjänstgöring på slottet. Själva handlingen – eller handlingarna, det är också en kärlekshistoria – är väl inte särdeles intressant och på flera sätt ganska förutsägbar. Filmens styrka ligger istället i enskilda scener och replikväxlingar, i ett rappt manus och skådespelarnas, kanske särskilt Söderblom i rollen betjänten Frans, leverans. Det är många kvicka repliker, varav flera har förmågan att fastna i minnet. Måhända en bagatell på det stora hela, men en synnerligen roande sådan. En film alla bör ha sett. Finns på SVT Play till och med 13 mars.

TV The Golden Age – A Film Union Carbide Productions hade premiär på Göteborgs filmfestival tidigare i år. Häromveckan lades en något nedkortad (60 istället för 70 minuter) version ut på SVT Play, och ikväll visas den på SVT2. Union Carbide Productions är kanske inte vad man brukar kalla ett household name, men var ett av det sena 80-talets och tidiga 90-talets viktigaste och mest inflytelserika rockband. Bandet väckte redan från början uppmärksamhet, inte minst för sina liveframträdanden, och sedan dess har Ebbot Lundberg varit en av Sveriges, om inte världens, mest underhållande rockstjärnor.  Här berättas, till stor del genom bandmedlemmarnas egna inspelningar och bilder, historien om bandet och deras korta men intensivt kaosartade karriär. Ett måste se för alla som är ens en gnutta intresserade av musik.

På SVT2 ikväll 20:00 och på SVT Play till 17 augusti.

MUSIK Förra helgen tilldelades Riga Tiger priset för årets pop på Manifestgalan, de oberoende skivbolagens eget pris. En anledning så god som någon att du bekantar dig med synnerligen utmärka fjolårsalbumet Vad ska du göra med din så kallade mänsklighet. ”Kompisvarma popmelodier och ett mästerligt ordsnideri där texterna betyder allt och ingenting på en och samma gång” skriver juryn i sin motivering och det är svårt att inte nicka instämmande.

Nicklas Remmegård