Helgtips v. 5

Snart, snart är arbetsveckan över och helgen här. Som vanligt kommer här kultur- och nöjestips inför helgen.

BOK En ö där föremål försvinner, utplånas, ett efter ett. Ur världen och ur människors minnen. En dag utplånas hattar, en annan rosor, en tredje fåglarna. Där de få som ändå minns det som utplånats, de som inte kan glömma, hukar i rädsla för hemliga polisens minnesjakter. Det är premissen mot vilken Yoko Ogawas roman De förlorade minnenas ö utspelar sig. Först utgiven 1994 kommer den nu på svenska i översättning av Vibeke Emond. Det är en lågintensiv, närmast lågmäld dystopi där hotet är såväl abstrakt i form av de ständiga men oregelbundna utplåningarna som konkret i form av den hemliga polisen och minnesjakterna. De senare kliver bara sällan fram ur skuggorna, men finns alltid närvarande i människornas sinne och kan när som helst knacka på dörren för en genomsökning i jakt på gömda människor eller förbjudna (läs: utplånade) föremål. En fängslande berättelse, omöjlig att lägga ifrån sig. Det faktum att föremål och minnen försvinner känns snart lika självklart för läsaren som det gör för öns invånare.

LÄSNING I veckan landade senaste numret av magasinet Filter i brevlådan. Här finns bland annat artiklar om ett gäng tyska antroposofer som tagit över ett slott utanför Mariestad och en läsvärd granskning av auktionsbranschen. Den verkliga pärlan denna gång är dock det låna reportaget om det svenska elbilsföretaget Uniti. En fascinerande historia om vad som utmålades som en utmanare, och som hajpades av media, investerare och inte minst grundaren själv – som verkar ha sett sig som något av en Elon Musk – men som i själva verket inte tycks ha varit mer än en bluff. Artikeln, med titeln Tanklös, finns att läsa på Filters hemsida för den som inte vill eller lyckas lägga vantarna på ett exemplar av tidningen.

TV Att det så kallade schlagerschabraket drar igång imorgon har nog få missat, strax innan det börjar – 19:05 – bör du dock hellre bänka dig framför TV:n. Då visar SVT2 en dokumentär om Fed Astaire, dansaren och skådespelaren som  kom att bli själva sinnebilden för en kvickfotad stepdansör och tack vare ett stort antal filmer under 30- och 40-talen, inte minst det tiotal filmer han gjorde ihop med Ginger Rogers, blev en evig Hollywoodikon. På Youtube finns ett fantastiskt klipp från Oscarsgalan 1970 då Astaire, då 70 år gammal, visar att gammal är äldst och att takterna från storhetsdagarna ännu i sitter i. Fred Astaire hade sopat banan med vilken mellodansare som helst.

Nicklas Remmegård