Helgtips v. 35

Ännu en vecka närmar sig sitt slut och kultur- och nöjesredaktionen fortsätter enträget med sina tips inför helgen. Mycket nöje!

FILM Om du regelbundet läser Mnytts helgtips vet du att jag ofta tipsar om film, allt från gamla stumfilmer till nyproducerade filmer av olika slag. Den här gången ska jag dock inte tipsa om någon enskild film, utan om en plattform där du kan se film utan att behöva betala dyra pengar för ett abonnemang.

På bibliotekens streamingtjänst Cineasterna kan du se tusentals filmer alldeles gratis, allt du behöver är ett lånekort på ditt lokala bibliotek.

Här finns filmer från 1918 ända fram till i år. Smala filmer likväl som storfilmer. Svenska filmer och Hollywoodproduktioner blandas med film från all världens hörn. Klassiker och nyproducerat. Hyllat och utskällt. I skrivande stund finns där filmer på 47 olika språk. Utbudet är, vågar jag säga, fullkomligt makalöst.

Nackdelen är att du bara kan se ett visst antal filmer varje månad, detta eftersom varje ”lån” innebär en kostnad för ditt bibliotek. Exakt hur många du kan se varierar beroende på var du bor (eller rättare sagt vilket bibliotek du har lånekort hos). I Karlskoga kan du tyvärr bara se tre filmer i månaden, medan du som bor i Kristinehamn kan se hela åtta filmer per månad.

Denna begränsning till trots, att helt gratis kunna välja och vraka bland tusentals filmer det är oerhört lyxigt. Ett bevis så gott som något på bibliotekens betydelse för att göra kultur tillgänglig för alla.

MUSIKDOKUMENTÄR Mer rörlig bild. Och musik. Ikväll visar SVT2 dokumentären Sisters with transistors om den elektroniska musikens kvinnliga, många gånger förbisedda pionjärer.  Jag ska vara ärlig med att jag i skrivande stund i sett den, men för den musikintresserade känns det som ett omistligt måste. I en värld där den elektroniska musiken dominerar topplistorna förtjänar dessa föregångare att hyllas som de pionjärer de är.

Sisters with transistors visas på SVT2 kl. 20 ikväll, och på SVT Play till 30 juni 2024.

FINNKAMP Det finns något älskvärt otidsenligt med Finnkampen. Hur ärligt talat ganska mediokra resultat år efter år fortsätter engagera. Hur det inte är de stora fixstjärnorna som avgöra, utan bredden. För även om en Daniel Ståhl eller Armand Duplantis är fullkomligt överlägsen spelar det ingen roll om deras lagkamrater inte slår ”sin” finländare. Det finns något fint i hur det i vår individualistiskt stjärndyrkande samtid är kollektivet och de som återfinns längre ner i resultatlistorna som avgör.

I helgen går årets finnkamp av stapeln. Jag kommer inte se sändningarna från början till slut. Jag kommer kanske inte ens se särskilt mycket, men jag kommer titta. Trots, eller kanske tack vare, att vi i de allra flesta grenar inte kommer vara i närheten av några världsresultat. Det kommer vara torftigt, och bara därför alldeles underbart.

Nicklas Remmegård