Photo by Sincerely Media on Unsplash

Helgtips v. 31

I veckans helgtips tipsar vi om en film du borde se och en bok du borde läsa. Mycket nöje!

FILM Den fattiga koreanskan Sook-hee blir av svindlaren greve Fujiwara anlitad för att ta tjänst som kammarjungfru till den rika japanska arvtagerskan lady Hideko. Detta som en del av Fujiwaras plan att lura till sig Hidekos förmögenhet. Väl på plats kommer Sook-hee nära sin arbetsgivare, och snart spinns ett nät av intriger, lögner och starka känslor. Vad är sant, vad är falskt och vem, om ens någon, kan man lita på?

The Handmaiden (2016) är en film där inget, för att använda ett i Peter Dalles tågkomedi Skenbart frekvent förekommande Wittgenstein-citat, av nödvändighet är vad det synes vara. Full av överraskningar och vändingar, när man tror sig veta hur något ligger till händer snart något annat som vänder upp och ner på hela berättelsen. Det är oerhört skickligt filmberättande där en sämre regissör lätt hade trasslat in sig i intrigens alla svängar.

Bör dock sägas att det är en film du inte vill se med dina föräldrar då den innehåller ett par ganska långa, tämligen explicita scener av så att säga köttslig natur.

The Handmaiden finns på SVT Play till 29 augusti.

ROMAN Hösten 1936 har Leonidas nyligen fyllt 50 år och står på toppen av sin levnads bana. Han har ett toppjobb inom utbildningsministeriet och tillhör därmed den skara av 40-50 ämbetsmän som i själva verket styr staten. Han är sedan många år gift med sin högt älskade hustru Amelie, en tolv år yngre, slående vacker och stenrik arvtagerska som blivit hans biljett rakt in i den högsta societeten. Livet leker, och han berömmer sig för sin välförtjänta framgång, han som börjat som utfattig student och privatlärare och som genom lyckliga omständigheter och försynens försorg kommit upp sig. Så en morgon, när livet och tillvaron är som ljuvligast och han känner sig som en lyckas välförtjänte gullgosse, hittar han bland födelsedagsgratulationerna ett brev skrivet med en kvinnas blekblå handstil.

Det är ett brev som redan när han ser det sätter saker i rörelse, vars innehåll kommer få honom att tvivla på sitt äktenskap, på sin lycka, konfrontera honom med insikten att bara tillfälligheter lett hans bana in i de fina salongerna istället för till parkbänken. Den dag som började så ljuvligt blir en dag av ångest och oro, där Leonidas ifrågasätter både sig själv och sin tillvaro och där han finner sig fatta beslut som kan få ödesdigra konsekvenser.

Franz Werfels behändigt korta (140 sidor) roman En kvinnas blekblå handskrift är en berättelse om kärlek, om hemligheter om ett äktenskap, men det är också en berättelse som speglar sin tids oreflekterade antisemitism och borgerskapets självgoda opportunism.

Boken utkom första gången 1941, sedan Werfel, som var av judisk börd, flytt Österrike i samband med att landet blev en del av nazityskland några år tidigare. Därmed kan den läsas som en skildring av de strömningar som banade väg för maktövertagandet, och den aningslöst opportuna borgerlighet som blev dess förutsättning. Leonidas är en tragikomisk gestalt, självgod och självrättfärdigande, vars största fokus ligger på sin egen bekvämlighet och vinning.

Likväl är det en underhållande och roande bok. Skriven med lätta och eleganta formuleringar och strösslad med ironier. Därtill med urtjusigt omslag. Finns som pocket.

Nicklas Remmegård