Tuppen gal över nejden när vi en solig aprildag hälsar på hos Lars-Erik och Mona Larsson i Knutsbol. Gården med vidunderlig utsikt över Möckeln har de varsamt renoverat från grunden, till vad som i dag är en idyllisk lantdröm med genuin känsla.
Brännebackens gård, där Lars-Erik och Mona Larsson bor sedan ett drygt femtontal år tillbaka har en lång historia. Lars-Erik berättar att de intresserat sig för gårdens förflutna, har försökt spåra den genom historien och se vilka människor som bott här. Nyligen hittade de en karta från 1672 där gården finns med. Själva kom de hit i mitten av 00-talet.
– Det som fick oss att fastna var en dröm om ett gammalt timmerhus där den gamla känslan finns i väggarna och det fanns här, berättar de.
När de flyttade hit var huset vitt och verandan inklädd i eternit. Huset hade inte renoverats sedan 1959, och var i behov av en rejäl upprustning.
Sedan dess har mycket hänt, både ut- och invändigt. Mest påtagligt är att huset utöver den vackert faluröda fasaden blivit större. Man byggde ut huset med några meter för att få plats med tvättstuga och badrum. Det visade sig även att det vid renoveringen på 50-talet lagts in ett extra golv under vilket värmerören dragits. Tyvärr var det ursprungliga golvet som fanns därunder dåligt och fick rivas ut, men där lyckades man få tag på rejält virke och kunde lägga in ett kilgolv i gammal stil. Överhuvudtaget har man velat bevara den genuina känslan av ett gammalt hus. Istället för tapeter har man satt upp gammeldags lumppapp, man såg till att spara de gamla handhyvlade takbrädorna och i huset finns både kakelugn och vedspis. Det traditionella går hand i hand med det moderna och huset värms idag upp med markvärme, de har solfångare på taket, på garaget sitter solceller och på en vägg är en laddstation för elbilar monterad.
Redo för årets hyresgäster.
Utsikten över Möckeln är storslagen.
Drömmen om ett timmerhus där den gamla känslan sitter i väggarna fick Mona och Lars-Erik Larsson
att fastna för Brännebacken.
När vi frågar vad som är bäst med att bo här nämns framförallt friheten och närheten till naturen. Man har lugnet och otvungenheten av att bo på landet men har samtidigt nära till stan.
– Man behöver inte sätta sig i bilen om man ska ut i skogen eller till sjön, säger Lars-Erik, man kan göra så mycket obehindrat utan att behöva planera eller passa tider.
Han lyfter fram närheten till sjön, möjligheten att åka både skridskor och skidor om vintern. Mona nämner även möjligheterna till trädgård och odling. Sluttningen ner mot sjön med allt vad det innebär av vatten och sol ger bra förutsättningar för växtlighet, i trädgården såväl som i skogen.
För några år sedan skaffade de höns, och är nu självförsörjande på ägg. Ytterligare några år dessförinnan en handfull får för att hålla gärdena öppna. Vid vårt besök ligger de, fåren alltså, och gottar sig i solskenet, av allt att döma synnerligen tillfreds med tillvaron.
Även innan de flyttade hit har Lars-Erik och Mona mestadels bott på landsbygden. De trivs här, tycker om friheten och utrymmet. Skriver ytterligare kapitel i gårdens långa historia, för den in i framtiden.
Den gamla timmerstugan används som förråd.Huset har varsamt restaurerats till en genuin,
gammal känsla.
Gärdesgården har de byggt själva.
Text & foto: Nicklas Remmegård