Senaste nytt
Trion som förestår Karlstads Pantbank, fr. v Agneta Olsson, Viktoria Jansson och vd Monica Fastberg.

Snabba lån löser tillfälliga problem

Ett snabbt tillskott i kassan – då kan ett besök hos Karlstad Pantbank vara en lösning. Tiden efter nyår eller före semesterperioden betyder fler kunder i banklokalen. Det kan också vara personer som tycker att det är bättre att sälja sina guldföremål än att de bara ligger till ingen nytta eller glädje.

Sedan 1996 har Karlstad Pantbank funnits i Handelsbankens gamla lokaler i Haga i Karlstad. När banken lade ner kontoret öppnade sig en möjlighet att starta en pantbank. Behovet fanns och utvecklingen har visat sig stämma.
Kunderna hos pantbanken kommer från alla kategorier av människor.
Det behöver inte vara för mycket månad och för lite lön som är orsaken till ett besök hos banken. Istället kan det handla om att pengarna är låsta i fonder eller på bankkonton där det inte går att ta ut pengar snabbt. Eller så slår tandvärken till som kräver ett snabbt besök hos tandläkaren eller kanske pockar familjen på en semesterresa trots ett skralt innehåll i plånboken.
Dåliga tider brukar vara goda tider för en pantbank men kunderna kommer i en jämn ström.
– Många dyker upp i slutet på månaden, lånar på guldsmyckena och löser sedan ut dem när lönen kommit, berättar Monica Fastberg, företagets vd som var med om att starta verksamheten.

Att gå till pantbanken är numera inte så skuldbelagt. Det mesta som pantas är smycken i olika former men även konst, glasföremål, känd keramik och enstaka instrument som betingar ett lite högre värde. Förr kom kunderna även med elektroniska saker och kameror men eftersom nyprismarknaden har gått ner kraftigt får sådana föremål inte vara äldre än ett år och dessutom ska man ha kvitto på sakerna.
De flesta, mellan 90 till 95 procent av kunderna lånar på sina värdeföremål och hämtar sedan ut dem igen. Det går också bra att bara omsätta lånet men då betalar kunden en ränta på lånet och sedan löper det på tills sakerna hämtas ut. Lånet löper på fyra månader. De som inte löser ut sina saker har två månader på sig att ångra sig och sedan säljs sakerna på auktion på nätet. Det som inte säljs på auktionen putsas upp och snyggas till för att sedan säljas i butiken till cirka en tredjedel av nypriset.
Förr hölls auktionerna på Stadshotellet där auktionssalen fylldes med spekulanter.
– Med tanke på rånrisken var det inte så bra att lasta alla värdeföremål i en bil och köra ner till Stadshotellet. Nät-
auktionerna har minskat den risken, säger Agneta Olsson på pantbanken.

Säkerheten är hög på pantbanken. De som arbetar här har inga egna nycklar till lokalen. Varje morgon kommer väktare och låset upp dörrarna så att de kommer in och på kvällen kommer vakterna och låser igen. Banklokalen har ett bastant valv och här finns ett 35-tal kassaskåp med olika koder. Dessutom skyddas allt med tidlås. För säkerheten svarar också rottweilern Sigge. Lokalen har en säkerhetssluss så kunderna får ringa på en klocka och släpps sedan innanför dörren som sedan slår igen och först därefter öppnas den andra dörren. Det lönar sig inte heller att försöka slå in glasrutorna till lokalen eftersom det är säkerhetsglas runt om. En säkerhet är också att allt som belånas eller säljs skrivs ner på listor som sedan skickas till polisen för att de ska kontrollera att det inte rör sig om stöldgods.

Många passar också på att sälja sina värdesaker istället för att låna på dem. Det kan vara äldre som städar ur sina lådor och tycker att det är bättre att omsätta värdesakerna i pengar än att bara ha dem liggande till ingen nytta.
Konkurrenter till pantbanken är flera av de uppköpare som reser runt och köper upp guld- och silverföremål och i vissa fall även äldre mynt och sedlar.
– Vi betalar lika mycket som de kringresande uppköparna och hos oss kan man också ångra sig och köpa tillbaka sakerna och det är en trygghet, säger Agneta Olsson.

Ibland kommer kunderna med lite udda saker som de vill pantsätta. Mest udda kanske en man var som kom med kassar fulla med tomma burkar och flaskor som han ville panta. Kanske hade han missuppfattat innebörden i butiksskylten.

Text & Foto Björn Hallin