Att mura en kakelugn inget för vanliga amatörer

Michael har arbetat med kakelugnar i trettio år

Det är inte helt lätt att plocka ner en gammal kakelugn och sedan mura upp den igen. Det har Michael ”Miche” Johnson varit med om flera gånger. Nu senast i två hus utanför Storfors.  

Den ena kakelugnen hade stått oanvänd i trettio år. Att den inte kunde användas på så lång tid berodde på att den som murade upp kakelugnen inte riktigt visste vad han gjorde. Det fick till följd att kakelugnen inte godkändes av sotaren och sedan blev det aldrig av att plocka ner kakelugnen igen och göra om arbetet.
– Det visade sig att personen som murat upp kakelugnen använt vanlig cement i foten på ugnen och det gjorde att jag inte kunde röra nederdelen. Om jag hade gjort det hade kakelplattorna troligen spruckit eftersom cementen är så hård, berättar Michael.
Mannen som murade upp kakelugnen stoppades dock i arbetet att mura med vanlig cement. Det var frun i huset som läst i en bok att man istället ska använda lerbruk när man murar kakelugnar. Det tyckte ”muraren” var trams men fogade sig efter fruns önskemål och tur var det.
– Tyvärr blev det inte bra ändå. Kakelugnen var helt felmurad, det var inte ett enda rätt. Jag har inte sett något liknande under mina år men onekligen var det spännande att få se något sådant, säger Michael.
Även i grannhuset hade någon utan ordentliga kunskaper plockat ner och sedan murat upp en kakelugn. Även den gick samma öde till mötes. Ugnen godkändes inte och ett år senare är nu Michael i farten med att plocka ner den och mura upp den på nytt.
Michael har arbetat med kakelugnar i trettio år. Han är erfaren murare och vintertid brukar sysselsättningen för murare gå ner. Av en slump stötte han på en AMU-kurs i konsten att mura kakelugnar. De nya kunskaperna har sedan visat sig vara en bra väg att jämna ut uppdragen under året. Numera hinner han med i genomsnitt tio kakelugnar per år.

Så här ser kakelugnen ut invändigt. Michael är noga när han sätter kakelplattorna på plats igen.

Under sena 1960-talet och början av 1970-talet revs många kakelugnar då de inte ansågs moderna eller att de tog upp för stor plats i lägenheterna. På så sätt försvann en stor mängd kakelugnar som idag skulle ha varit eftertraktade av nostalgiska villaägare. Fortfarande finns det dock en hel del kakelugnar kvar och den som är intresserad kan hitta fynd utannonserade på till exempel Blocket.
Huset, där Michael nu arbetar med att få ordning på kakelugnen, är byggt på 1880-talet. Kakelugnen har samma ålder men har inte stått i huset från början utan plockats dit senare.

Att plocka ner en kakelugn och sedan mura upp den igen kräver gedigna yrkeskunskaper. Något som flera amatörer på området missar är att de använder vanlig cement. Istället ska ugnen muras upp med lerbruk. Det är ett bruk som använts över hela jorden sedan urminnes tider. Till skillnad mot vanligt murbruk brinner inte lerbruk. Det gör att det inte sker några kemiska reaktioner i bruket som därför är vattenlösligt och elastiskt. Det gör att det är idealiskt i en kakelugn där materialet rör sig i takt med att det blir varmt eller att ugnen svalnar av.
– Det är också bra med lerbruk när man plockar ner en kakelugn, berättar Michael. Det är bara att lägga kakelplattorna i vatten och sedan torka av lerbruket när det blötts upp i vattnet.
När Michael plockar ner en kakelugn märker han först upp alla kakelplattorna så att han efter att ha plockat ner ugnen vet exakt var de ska sitta när delarna sätts ihop igen.

Varje kakelplatta är helt unik. Förr i tiden transporterades materialet till kakelugnarna med häst och vagn. Ofta var vägarna gropiga och hästkärrorna gungade hit och dit. Kakelplattorna fick utstå en omild behandling och därför tillverkades de större än vad de skulle vara. Det betydde att när kakelugnsmakaren skulle montera kakelugnen fick han skära till plattorna så de passade och de kantstötta delarna skars bort.
– De var verkligen skickliga på den tiden och de kunde konsten att skära plattorna med kniv så de passade perfekt, berättar Michael.
Ungefär en vecka tar det för Michael att plocka ner en kakelugn och sedan mura upp den på nytt. Efter att arbetet är klart ska ugnen torka minst tre månader men helst ett halvår innan den är klar att tas i bruk. Sedan fungerar ugnen och den kan sprida behaglig värme i rummet.
– Många tror att en kakelugn kan värma ett helt hus eller åtminstone flera rum men så är det inte, säger Michael. En kakelugn kan bara värma rummet den står i, men det gör den desto bättre.
En kakelugn ska eldas två gånger per dag och då håller den värmen hela tiden. Den ger inte så många kilowatt som en modern kamin gör, men den håller värmen längre och effektivare.

Att en kakelugn kan hålla värmen så lång tid beror dels på materialet och dels på konstruktionen. Rökgaserna går runt inne i ugnen några varv innan de går ut i skorstenen. Det gör att värmen tas tillvara på ett bra och effektivt sätt. Eldas en kakelugn rätt håller den cirka 30 år innan den får rivas ner på nytt och innanmätet muras om. Kaklet på utsidan håller ännu längre om inte ugnen eldas för hårt.
Den som vill investera i en kakelugn får räkna med att priset ligger från 6000 kronor och uppåt.
Det billigaste kakelugn jag sett är en för 3 000 kronor, men det är sällsynt, avslutar Michael.

Några av alla de kakelugnar som Michael renoverat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

av Björn Hallin