Gruvfältet i Persberg är ett av Sveriges äldsta och tidvis var det även ett av landets största.
Enligt sägnen upptäcktes gruvfältet av riddaren Peder Holmfasta som var tvun-gen att fly efter att ha anklagats för dråp. Han sökte sig uppåt norra Värmland där han slog sig ner på en holme i sjön Östersjön. Där bodde han i många år. Under en av sina vandringar i skogarna lade han sig ner och sov på ett stort berg. Han drömde att han sov på en stor skatt och när han vaknade undersökte han liggplatsen närmare. Han rev undan mossan han legat på och fann glänsande järnmalm. Peder Holmfasta sände bud till kung Magnus Eriksson och berättade om sitt fynd vilket fick till följd att kungen upprättade ett privilegiebrev för ”Monte Ferri” vilket avsåg Persbergs malmberg. Peder blev även benådad. Järnberget eller Pedersberg kallades senare Persberg. Här bröt senare Karlskogas bergsmän malm redan på 1600-talet och Högbergsfältet, som var ett av de större fälten, öppnades i mitten av 1600-talet.
Malmlastning med lingrävare vid Persbergs gruvor omkring 1920. En etsning av Johan Fredrik Martin från ca 1800 visar ett av dagbrotten i Persberg. Gruvarbetarna fick klättra på långa stegar.
Malmen från Persberg hade mycket hög kvalitet och under andra världskriget gick produktionen på högvarv.
Än idag går det att utforska ”Tilas Stoll”, en gruvort som gick rakt igenom de övriga gruvorna från sjön Yngens östra strand. Gruvorten gjorde det lättare att frakta ut malmen från gruvorna till lastplatsen vid sjön. Gruvdriften lades ned 1979. Enligt en omfattande undersökning som gjordes på 1960-talet finns det fortfarande kvar lika mycket malm som det bröts under nästan 700 år. Den enda gruvdriften som finns kvar idag är Gåsgruvan där det bryts runt 400 000 ton kalk per år.
av Björn Hallin