mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
När Per Henning och Jenny Gustavsson tog över hans föräldragård hade den inte renoverats på många år. Nu renoverar de varsamt rum efter rum i vad de kallar sitt livstidsprojekt. Följ med in i ett unikt hus med höga tak och vackra salar.
– Vi vill renovera i gammal stil som mixar nytt och gammalt, säger Per.
– Här ser du takhöjden, säger Per Henning när han visar oss in i den stora salen på övervåningen i Ullvetterns gård i Bjurtjärn.
Den stora salen – byggd för middagar och fester, som mest har man varit över hundra personer här inne – bjuder på magnifik rymd. Här ska man framöver sätta stuckatur i taket, slipa det vackra trägolvet och tapetsera om. Något som kommer göra det redan imponerande rummet än mer intagande.
– Det kommer nog bli det roligaste projektet, fyller Jenny Gustavsson i.
Ullvetterns gård är den äldsta gården i Bjurtjärn.
Den stora salen är gårdens häftigaste rum.
Det är dock inte bara salen som bjuder på volym och luft. Gården består genomgående av stora härliga rum där den rejäla takhöjden ger känsla av rymd och de många fönstren ger ett härligt ljusinsläpp. Huset byggdes 1858 och sedan Per och Jenny för drygt tre år sedan tog över gården har de varsamt renoverat huset. Då fanns nästan allt efter föräldrarna kvar och det var mycket som behövdes rensas för att de skulle kunna flytta in och påbörja renoveringen.
– Det var fullt kaos i alla rum, säger Jenny med ett skratt.
Under arbetets gång har man gjort en del oväntade fynd. Under golv och paneler har allt, från vackra innertak och murstocken efter en av kakelugnarna som tidigare funnits i huset till tidningar som lämnats kvar vid tidigare renoveringar dykt upp.
– I en garderob hittade vi dokument från när en del av huset användes som kommunhus för Ullvetterns storkommun, berättar Per, det var lite häftigt.
Tapeten i salongen är nyproduktion av
en tapet som tidigare suttit där.
Mest spektakulärt var antagligen när man hittade en granat ute på logen.
– Bombskyddet kom hit och sprängde den ute på gärdet, det visade sig sedan att det var en modell som blivit kvar sedan min far hade snickeriverkstad och byggde ammunitionslådor till Bofors.
Närmast i tid ska de platsbygga ett bibliotek i rummet som binder ihop hallen med vardagsrummet, det ska göras arbeten för att få vattnet godkänt och så ska trappan till övervåningen få ett ansiktslyft och bli av med linoleumet som finns där i dagsläget.
– Där finns en fin trätrappa vi vill plocka fram, menar Jenny.
Även möbleringen går i linje med husets ålder. De har letat efter möbler på auktioner och de rum vi besöker ger en känsla av tradition, att det är en byggnad med anor.
– Det är kul hur det ändrar sig, ler Jenny, när vi bodde inne i stan hade jag en helt annan inredningsstil.
På sådana här gamla hus finns alltid något att göra, och helt färdig går kanske inte att bli. De vill försöka bevara den gammeldags känslan, återställa och plocka fram exempelvis dörrspeglar och gamla golv som täckts över vid tidigare renoveringar, men att samtidigt göra en avvägning mellan gammalt och nytt för att ge huset fortsatt liv.
– Det behöver vara funktionellt också, menar Per, det måste inte vara gammalt till vilket pris som helst.
Flytten ut på landet har inte bara inneburit renovering. Exempelvis har Jenny, som till vardags jobbar med blommor och tycker det är roligt att skapa buketter,
kunnat öppna en blomsterkiosk där hon säljer buketter med härodlade blommor.
– Det började som en rolig grej med dahlior i fjol, berättar hon, och i år har det blivit lite mer och fler sorter.
Den obemannade kiosken vid vägkanten utanför gården har blivit uppskattad, allt som oftast säljer de buketter hon sätter ut slut och hon har till och med börjat få beställningar på buketter från kunderna. Årets säsong börjar av förklarliga skäl lida mot sitt slut, men tanken är att kunna utöka ytterligare till nästa år. Och kanske kan det i framtiden bli mer än så.
– På sikt finns en dröm om någon slags gårdsbutik, säger hon, det finns potential här ute.
Text & foto: Nicklas Remmegård
Foton från förr: Privat
