(M o r a – U S A)
Hettan dallrar och luftkonditioneringen jobbar för högtryck. Vägen är rak, spikrak, i femtio mil och inte ett hus så långt ögat kan nå. Vi befinner oss mitt i vilda västern och det sägs att de oändliga vidderna med kaktusar och giftiga skallerormar kan göra vem som helst tokig. Vi kör längs Route 66 eller rättare sagt vad som finns kvar av den 395 mil långa mytomspunna riksvägen som knöt ihop Chicago med Los Angeles.
I dag är sorgligt nog stora delar av Route 66 en illa skött landsväg som sedan länge kantas av övergivna spökstäder. Men det hindrar naturligtvis inte entusiaster från hela världen att samlas för att köra en bit av livsnerven som öppnades 1926 och som namngavs året efter.
Var ligger Mora?
”Main street of America” påminner lite om Riksettan som knöt ihop Helsingborg med Stockholm innan E4:an tog över. Jänkarna har inte varit sena med att slå mynt av nostalgin runt Route 66 och på ”The Big Texan” i Texas kan du äta steken gratis – bara du tömmer tallriken på under en timme. En liten hake i sammanhanget är att vi pratar om en rejäl köttbit på 2,1 kilo och många antar utmaningen. Parkeringen utanför är fylld av gigantiska flakbilar med tjurhorn på motorhuven. Mätta och belåtna är det bara att styra kosan mot närmsta motell. Vi praktiskt taget kör in i receptionen, får en karta och parkerar direkt utanför dörren till rummet. Dag två byts den oändliga prärien mot granskog och vid horisonten växer kullar och berg upp. Det känns lite som Dalarna och vi tror knappt våra ögon när vi möts av en skylt som talar om att kommunen heter – Mora.
Märklig upptäckt
Vi befinner oss nämligen på gränsen till Mexiko, över tusen landmil från staden där Anders Zorn en gång föddes. Byns enda hotell heter ”Mora Inn” och namnet är så populärt att det finns ett helt släkte i flera generationer som heter Mora på klingande dalmål. En servitris kyler dock ner våra storsvenska tankar och berättar att Mora inte har ett dugg med det lilla landet i norr att göra – utan är ett vanligt efternamn i Mexiko. Vi rullar vidare och på gränsen till Arizona gör vi en märklig upptäckt. Bakom en öde mack ser vi rader av övergivna bilar och när vi närmar oss uppdagar sig en bilkyrkogård med hundratals amerikanare. En äldre man i en Cheva 54 stannar till och berättar att invånarna brukade parkera sina bilar på åkern när det var dags för en ny. Nu är det ett minnesmärke för tiden då Route 66 var en pulsåder som knöt ihop det stora landet i väst.
Text: Carl-Ingemar Perstad / © CNP AB
Foto: CNP AB