(D u b a i – F ö r e n a d e A r a b e m i r a t e n)
Efter en hel dag med terrängbilskörning i Dubais öken är det dags att krypa till kojs i ett beduintält. Nattkylan kommer smygandes tillsammans med ett ogenomträngligt mörker och de hundra stegen till brunnen tycks oändliga. Inte ens den gnistrande stjärnhimlen förmår lysa upp sanden så mobiltelefonen blir räddningen. De enda grannar vi har är ett gäng kameler och om bara några timmar är det dags att besöka stadens bilsalong.
Det är en minst sagt exklusiv tillställning och skottsäkra limousiner går det 13 på dussinet. Plötsligt tystnar surret i mässhallen, vi hör en trumpetfanfar, dörrarna slås upp och in skrider prinsen. Diskret svartklädda livvakter svärmar kring det kungliga följet och dessutom ett antal soldater med automatvapen. Journalisten inom mig vaknar till liv – tänk att få intervjua en arabisk prins. Informationschefen i det kungliga följet låter mig förstå att det inte kommer på fråga. ”Det förekommer inte att journalister närmar sig prinsen” säger han strängt.
• • •
Men vi lirkar oss fram mellan vakterna och innan någon hinner reagera sticker jag upp mikrofonen framför prinsens mun med frågan: ”what´s your opinion about swedish cars, your excellence?” I samma sekund rusar vakterna fram och vi hör ljudet från vapen som osäkras. Prinsen blir dock mer förvånad än förargad och vi fick en rejäl pratstund framför kameran. Efter intervjun fann vi oss snabbt omringade – men inte av vakter utan av lokala journalister som uttalar sin beundran över vårt mod att tilltala prinsen. Vår fredliga kupp var så spektakulär att historien rapporterades i Dubais största tv-kanal samma kväll.
Dagen efter besökte vi Mohammed Bin Sulayem som är arabvärldens ende rallymästare och bland meriterna finns även ett svenskt vinterrally eftersom hans stora dröm i livet var att få byta sand mot snö. Det blev några etapper i en lånad rallyracer innan äventyret fick ett abrupt slut och Mohammed tog sin privatjet hem till Dubai igen. Efter en kopp te i hans minst sagt exklusiva palats visar han stolt upp sitt garage och undrar om vi ska ta en sväng i favoritbilen – en Ferrari F40.
• • •
Medveten om hur oartigt det hade varit att avböja denna ynnest tar jag plats i passagerarsätet och med bredsladd accelererar vi ut i storstadstrafiken. Jag trevar efter säkerhetsbältet men min chaufför bryr sig inte om så världsliga ting. Inga trafikregler tycks gälla för Mohammed och det verkar som han vill säga: se hur bra jag kör – missen i svenska rallyt var bara en ren tillfällighet. När vi återkommer till rallymästarens välfyllda superbilsgarage så låter han mig förstå att polischefen i Dubai är hans bäste vän. Tja, med den körstilen lär det behövas…
Carl-Ingemar Perstad,
CNP: s USA-korrespondent / © CNP AB