mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt
Idag, 18 november, Àr det hundra Är sedan en av tidernas frÀmsta och mest upphöjda författare gick ur tiden. DÀrför Àgnar vi veckans helgtips helt Ät denne litterÀre titan: Marcel Proust.
LITTERATUR Att Marcel Proust Àr en av vÀrldslitteraturens stora behöver knappast sÀgas. Född ett par mÄnader efter det för Frankrike sÄ förnedrande nederlager i fransk-tyska kriget 1870-1871 vÀxte han upp (och levde större delen av sitt liv) under den period som brukar kallas La belle epoque, en period som ekar i hans verk. Proust hör till de dÀr författarna de flesta kÀnner till men mÄnga inte lÀst, en av de dÀr som man vet att man borde ha lÀst men inte riktigt kommit sig för. Det gÀller inte minst hans storverk PÄ spaning efter den tid som flytt. Den första volymen av PÄ spaning publicerades 1913 (i svensk översÀttning av Gunnel Vallquist först 1964), och var dÄ tÀnkt som första delen av tre. I och med första vÀrldskrigets utbrott försköts utgivningen av den andra delen (den kom ut först 1919) och under tiden hann romanen svÀlla betydligt i omfÄng. NÀr Proust dog hade fyra av de sju delarna getts ut, och redigering och utgivning av de ÄterstÄende volymerna översÄgs av Marcels Prousts bror Robert. Den sista delen, som till stor del skrevs vid samma tid som den första, gavs ut 1927 (pÄ svenska 1982). Det anses vara en av de frÀmsta, mest betydelsefulla romaner som skrivits, och den pÄverkan PÄ spaning haft pÄ senare litteratur gÄr inte att överskatta.
PÄ spaning efter den tid som flytt kan med sina lÄnga, snirklande meningar, sitt enorma persongalleri, sina mÄnga utvikningar, omstÀndligt detaljerade beskrivningar och nÀst intill obefintliga kapitelindelning tyckas svÄrtillgÀngligt. Jag skulle vilja hÀvda att sÄ inte alls Àr fallet, trots att en dÄ och dÄ citerade men sÄvitt kÀnt tÀmligen obekrÀftad uppskattning sÀger att bara omkring 1,5% av de som börjar lÀsa den första volymen ocksÄ lÀser ut den sista.
Visst, om du aldrig lĂ€ser böcker och har Zlatanbiografin som din största lĂ€supplevelse Ă€r det inte PĂ„ spaning du ska börja med, men har du nĂ„gorlunda lĂ€svana och lite tĂ„lamod Ă€r det inga större problem att ta sig igenom hela romanen. Kanske Ă€r det just tĂ„lamodet som fĂ„r mĂ„nga att ge upp, eller sĂ„ tycker man det rĂ€cker nĂ€r man lĂ€st romanens i sĂ€rklass mest berömda scen – den med madeleinekakan. Den Ă„terfinns redan i den första volymens första del. En annan förklaring kan vara att du behöver lĂ€sa den första volymen för att riktigt komma in i Prousts litet omstĂ€ndliga prosa och berĂ€ttande. Den som lĂ€ser vidare blir dock rikligt belönad. Jag ska inte försöka mig pĂ„ nĂ„gon analys hĂ€r, det finns en anledning till att det Ă€r ett verk som varit och Ă€r stoff för orĂ€kneliga avhandlingar, böcker, artiklar, dokumentĂ€rer, diskussioner och seminarier. Men vi kan konstatera att det Ă€r ett mĂ„ngtydigt verk, av vilket det kan göras ett nĂ€rmast oĂ€ndligt antal lĂ€sningar. Litteraturvetaren Laura El Makki skriver i sitt förord till antologin En sommar med Proust (jag ska Ă„terkomma till den nedan) att:
”Den talar om existensen, om minnets sprĂ„ng, om subtila mĂ€nskliga relationer, om förĂ€lskelsen tvetydighet, om fantasins vĂ€lsignelser och om konsternas skönhet. HĂ€r kan var och en lĂ€gga in sina drömmar, kĂ€nna igen sina glĂ€djeĂ€mnen och rĂ€dslor och rentav upptĂ€cka en och annan sanning.”
Man skulle kunna lÀgga till att den Àven talar om kÀrlekens smÀrta, om fantasins förbannelse och tidens obönhörliga gÄng. Om mode och modernitet och nostalgi, om erotiken och lÀngtan, samtidigt som den pÄ ett andlöst vackert sprÄk skildrar La belle epoques parisiska societet och sÀllskapsliv. Den gÄr, som sagt att lÀsa pÄ mÄnga, mÄnga olika sÀtt, alldeles för mÄnga för att det ska vara möjligt att tÀcka in hÀr. Det Àr en makalös lÀsupplevelse.
Har du inte tid eller ork att plöja hela PĂ„ spaning, den Ă€r trots allt ganska mastig med sina sju volymer och totalt omkring 3000 sidor, finns mycket annat bĂ„de av och om Proust. Det första, ofullbordade, romanförsöker Jean Santeuil kan du skippa om du inte Ă€r Proustnörd och vill grotta ner dig i allt han gjort. Den har sina poĂ€nger, men kĂ€nns vĂ€ldigt mycket just som ett första försök och som en förövning till vad som komma skulle. DĂ€remot Ă€r novellsamlingen som heter just Noveller vĂ€l vĂ€rd att lĂ€sa. Ăven hĂ€r förebĂ„das PĂ„ spaning i val av teman och motiv, men i ett mer behĂ€ndigt format. Utvikningarna Ă€r fĂ€rre, detaljrikedomen nĂ„got mindre, meningarna inte riktigt lika lĂ„nga, men likvĂ€l finns det mesta av det vi förknippar med Proust dĂ€r. Kan med fördel lĂ€sas som en introduktion av dig som Ă€r osĂ€ker pĂ„ om du vĂ„gar ge dig pĂ„ PĂ„ spaning direkt eller om du först vill bekanta dig med den arme Marcel.
Lite mer för nördarna men vĂ€l sĂ„ intressant Ă€r brevsamlingen Brev i urval som sammanstĂ€llts av Maria Hjorth och Britt Wilson Lohse. Det Ă€r helt enkelt vad det lĂ„ter som, ett antal av de tusentals brev Marcel Proust skrev under sin levnad. FrĂ„n ett brev han skrev till sin mormor som femtonĂ„ring till de korta meddelanden hans gode vĂ€n och Ă€lskare Reynaldo Hahn skickade Prousts vĂ€nner och bekanta vid hans bortgĂ„ng i november 1922. Just Hahn Ă€r mottagare av nĂ„gra av de mest intressanta breven, skrivna med inslag av vad översĂ€ttaren kallar ”deras gemensamma leksprĂ„k”, inte minst ett brev adresserat till Reynaldo Hahns hund Zadig. Att alla mottagare kort presenteras sĂ„ man kan hĂ€nga med i vilka de Ă€r (mĂ„nga av namnen Ă€r trots all bortglömda idag, om de ens dĂ„ hörde till det allmĂ€nna medvetandet) Ă€r en styrka, medan en svaghet Ă€r att man ibland gĂ€rna hade lĂ€st det brev Proust svarar pĂ„ för att fĂ„ ett tydligare sammanhang. I det stora hela ger det dock en inblick i personen Proust, och pĂ„minner oss inte minst om den brevskrivarkonst som gĂ„tt förlorad.
En personlig favorit vid sidan om PĂ„ spaning Ă€r essĂ€n Om lĂ€sning, dĂ€r Proust inspirerad av John Ruskin tĂ€nker om just lĂ€sning och dess betydelse. Ăven hĂ€r gĂ„r att se linjer till PĂ„ spaning, men framförallt Ă€r det en kĂ€rleksförklaring till lĂ€sningen och vad den kan innebĂ€ra. DĂ€rtill innehĂ„ller den en av de ljuvligaste förstameningar jag vet, och som alla som nĂ„gon gĂ„ng i sin barndom drabbats av lĂ€sningens magi: ”Det finns kanske inga dagar i vĂ„r barndom som vi upplevt sĂ„ fullstĂ€ndigt som dem vi trott oss lĂ€mna utan att uppleva, dem vi tillbringat med en favoritbok”.
Vill du lĂ€sa om Proust snarare Ă€n av Proust finns en uppsjö titlar att vĂ€lja pĂ„. Det har skrivits mĂ„nga, mĂ„nga hyllkilometer om Proust och hans verk genom Ă„ren, allt frĂ„n snustorra akademiska avhandlingar via mĂ€ngder av biografier till smĂ„, personliga reflektioner. Alains de Bottons LĂ„t Proust förĂ€ndra ditt liv Ă€r antagligen den mest kĂ€nda och spridda Proustboken, men personligen skulle jag istĂ€llet vilja slĂ„ ett slag för den lilla antologin En sommar med Proust som kom för nĂ„gra Ă„r sedan. HĂ€r har ett antal skribenter – författare, biografer, akademiker – som alla Ă€gnat sig Ă„t Proust pĂ„ ett lĂ€ttillgĂ€ngligt vis bidragit med varsitt kapitel pĂ„ olika teman i PĂ„ spaning. HĂ€r finns kapitel om tiden, om kĂ€rleken, om fantasin och mycket mer. Sammantaget visar de hur rikt Prousts stora verk Ă€r och vilka olika lĂ€sningar av det som gĂ„r att göra. Och inte minst inspirerar det, för dig som mot förmodan Ă€nnu kĂ€nner dig tveksam att lĂ€sa Proust ger En sommar med Proust den sista knuffen för att vĂ„ga ta steget.
Proust mÄ ha varit död i ett Ärhundrade, men han kommer lÀsas, diskuteras och hitta nya lÀsare i mÄnga sekel framöver.
Nicklas RemmegÄrd
