Utforskar traktens ödehus i ny bok 

Runt om i landet finns mängder med ödehus, alla med en historia att berätta. I nya boken Bland tomtar och i troll i Ödehusen tas du med på en resa  bland några av dem i Värmland och i Närke.
– Ett ödehus är både vackert, sorgligt och lite spännande, säger författaren Tomas Molin.

När Tomas Molin växte upp fanns ett ödehus i närheten av hemmet, ett hus han kunde bli stående och bara betrakta för att det var så vackert.
– Skulle man ut i skogen för att plocka bär eller svamp var jag alltid ivrig att följa med om vi skulle åt det hållet. Ibland rymde jag bara för att titta på ödehuset, men då visste de var de kunde hitta mig.

När Tomas och hustrun för några år sedan stannade till vid ett ödehus där hon, en duktig naturfotograf, ville ta bilder av omgivningarna väcktes minnet av det ödehus han tyckt så mycket om i barndomen. Där såddes det frö som senare skulle bli boken, och han började leta upp ödehus som  han fotograferade och skrev texter om på Facebook.

Med tiden blev det fler och fler som följde hans veckovisa inlägg. Flera tyckte att det där borde bli en bok, och efter att ha låtit tanken mogna, gjorde han som han brukar göra och frågade sig själv: ska jag skriva en bok?
– Som tur var svarade jag ja, säger han med ett skratt.

Mottagandet av boken har varit över förväntan, med många som inte bara köpt och läst boken utan också kommit med tips och förslag om ”nya” ödehus att besöka.
– Jag trodde inte att det skulle gå så bra, säger Tomas och konstaterar att nostalgi och lokal historia engagerar och väcker nyfikenhet, att man får så många kommentarer och tips gör det ännu mer intressant.

Såväl tankar på som material till en uppföljare finns redan, och underlag för fler böcker saknas inte. Sverige kryllar av övergivna hus. Bara i Värmland finns 3500 ödehus, allt från torparstugor till stora gårdar, och det ser likadant ut i nästan hela landet, menar Tomas.
– Åker du ut på landet, på de riktigt små vägarna så hittar du nästan alltid någonting. Det är en väldig blandning på hus.

Text: Nicklas Remmegård