mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
När Per-Arne och Pita Larsson hade ett rum över i villan i Forshaga kändes det självklart att öppna sitt hem och sina hjärtan för barn i behov. Nu hoppas Stiftelsen Bergslagsgårdar att fler vill ta samma steg, för behovet av familjehem är stort.
Pernilla Sjöstam och Mariette Johansson, familjevårdskonsulenter på Stiftelsen Bergslagsgårdar, berättar att stiftelsen gör omkring 150-200 placeringar om året. Förfrågningarna är fler än det finns familjehem så behovet av fler är stort. Eftersom olika barn har olika behov krävs också olika sorters familjehem. På landet och i stan, med eller utan andra barn, lugnt och stillsamt eller fartfyllt med mycket aktiviteter.
– Man måste matcha hemmet med barnet, säger Pernilla, man kan inte bara ta första bästa.
Pernilla Sjöstam och Mariette Johansson, familjevårdskonsulenter på Stiftelsen Bergslagsgårdar.
Per-Arne och Pita Larsson har varit familjehem i åtta år, varav de fyra senaste genom Stiftelsen Bergslagsgårdar.
– Det är jättebra med Bergslagsgårdar, säger Pita Larsson, man kan bolla med dem och vi har stor nytta av stiftelsens handledning och utbildningar.
Kontakten med stiftelsen är tät, och stiftelsens familjevårdskonsulenter har jour vilket innebär att det alltid går att nå någon på Bergslagsgårdar oavsett datum och tid på dygnet.
Genom åren har Pita och Per-Arne haft ett femtontal placeringar hos sig. En var här i ett dygn, en annan i sex år. De hymlar inte med att avskeden med de barn som bott hos dem är känslosamma.
– Det är lite sentimentalt liksom när de lämnar efter att ha varit här ett tag, menar Per-Arne.
Per-Arne och Pita Larsson har varit familjehem i åtta år.
Grundkravet för att blir familjehem är att man är en vanlig familj som kan erbjuda ett vanligt familjeliv, och som har tid och utrymme i både hjärta och hem att ta emot ett extra barn. Innan man utses till familjehem görs en rejäl utredning, både för att se att man är lämplig och för att kunna matcha rätt barn till rätt familj.
– Många tror att det krävs så mycket, säger Mariette, men de flesta växer in i det.
– Man lär sig längs vägen, barnen har olika behov och ingen är den andra lik, instämmer Pita. Man måste vara redo att anpassa sig, vara lite tillmötesgående och tänka på barnens bästa.
Visst finns det svårigheter och utmaningar med att vara familjhem, men det ger också mycket.
– Jag skulle absolut rekommendera att bli familjehem, säger Per-Arne. Att se dem komma igång och komma på rätt spår, att de mår bra; då känner man att man gjort något bra.
Text & foto: Nicklas Remmegård. Foto: Stockfoto
