Helgtips v. 4

Lönehelg och ett nytt nummer av Mnytt i brevlÄdan. Perfekt nÀr man behöver koppla av efter en stressig jobbvecka. HÀr kommer ytterligare tips pÄ vad du kan sysselsÀtta dig med under helgen sÄvÀl som kommande vecka. Det blir bÄde ett musiktips och nÄgot att titta pÄ. Trevlig helg och mycket nöje!

MUSIK HÀromsistens landade ep:n/minialbumet Arbetsförmedlingen ringde med Hjelle & Ormarna pÄ streamingtjÀnsterna. Den som Àr bekant med Hjelle sedan tidigare kÀnner igen sig. Rak och ösig rock om hur helgens öl gör vardagens slit uthÀrdligt och de övre klassernas hyckleri. Den som Ànnu inte gjort Hjelles bekantskap borde genast göra det. UtmÀrkt, som alltid.

FILM Idag inled Göteborgs filmfestival, och precis som förra Äret Àr en stor del av festivalens program tillgÀngligt online. Det digitala filmpasset gör det möjligt att streama ett 50-tal filmer, varav mÄnga premiÀrer, flera av dem omtalade och emotsedda. Filmerna som ingÄr i det festivalen kallar sin digitala salong fÄr premiÀr samtidigt som biografvisningen av filmen under festivalen, och Àr sedan tillgÀngliga att se nÀr som helst under 24 timmar dÀrefter. DÀrtill fÄr du tillgÄng till festivalens magasin, filmiska salonger och panelsamtal. Plus att du kan streama ett antal gamla utvalada festivalfavoriter. Mycket film för pengarna, sÄledes. Observera dock att vissa av filmerna pÄ andra sprÄk saknar svensk text och istÀllet Àr textade pÄ engelska.

FILM Hittar du inget som lockar i ovan nÀmnda festivals program eller vill Àgna dig Ät lite gammal hederlig gratisstreaming kan du istÀllet surfa in pÄ SVT Play för dÀr finns nu Äter Pensionat Paradiset. Sveriges genom tiderna mest utskÀllda och omdebatterade film.

Det hela började med en sĂ€rdeles magsur recension dĂ€r DN:s Carl Björkman skriverr att filmen stapla smaklösheter pĂ„ smaklösheter, att den Ă€r ”nĂ€ttopp det allra simplaste jag hittills sett av svensk film”, ett verkligt koncentrat av svensk tarvlighet och enfald, de allra sĂ€msta sidorna i svenskt lynne utlĂ€mnade till beskĂ„dande. Han gĂ„r till och med sĂ„ lĂ„ngt att han kallar filmen för en samhĂ€llsfara.

Pensionat Paradiset Ă€r nu inte sĂ„ dĂ„lig som man kan tro. Den magsura DN-recensionen bör ses i ljuset av en större debatt om svensk film och filmen som konstnĂ€rligt uttryck. Vad Björkman ger utlopp för Ă€r en uppdĂ€md frustration över vad han anser vara lĂ„gkvalitativ svensk film som enbart tar kommersiella hĂ€nsyn och att den svenska filmen producerade alldeles för mĂ„nga i hans tycke simpla komedier. ”Hur usel en film Ă€n Ă€r”, skriver han, ”och hurudan kritik den Ă€n har fĂ„tt, sĂ„ fortsĂ€tter den Ă€ndock oförtröttligt sitt liv ut över landet”, och jĂ€mför med en bok som fĂ„tt usel kritik och göms under bokhandelsdisken eller en misslyckad pjĂ€s som fĂ„r lĂ€ggas ner efter en vecka. Pensionat Paradiset var droppen som fick bĂ€garen att rinna över snarare Ă€n oerhört mycket uslare Ă€n nĂ„got annat. Hade Björkman varit pĂ„ bara lite bĂ€ttre humör den kvĂ€ll han sĂ„g Pensionat Paradiset hade den kanske varit bortglömd i dag, medan följande veckas premiĂ€r i stĂ€llet varit hĂ„gkommen som alla tiders mest omdebatterade film. Vad Carl Björkman skrev var inte sĂ„ mycket en filmrecension som ett inlĂ€gg i filmdebatten, vilket ocksĂ„ blir tydligt i ljuset av den följande konserthusdebatten om svensk film dĂ„ samme Björkman i sitt inledningsanförande angrep svensk film och bland annat kallade den svenska filmen för en skamflĂ€ck för vĂ„r kultur. Ingenting skrivs i ett vakuum, kritik ska ses i sitt sammanhang.

Pensionat Paradiset har dock, mycket tack vare rabaldret den helt oavsiktligt och oförtjĂ€nt orsakade, blivit ihĂ„gkommen och har Ă€nda in i vĂ„ra dagar blivit en symbol för vad som brukar kallas pilsnerfilm. Den har tack vare det blivit en klassiker, som mer eller mindre ingĂ„r i allmĂ€nbildningen att inte nödvĂ€ndigtvis sett men i alla fall hört talas som. Personligen tycker jag mycket om den, och ser den som en av Thor ModĂ©ens allra, allra frĂ€msta insatser. Det Ă€r ocksĂ„ hĂ€r vi för första gĂ„ngen fĂ„r höra John Botvid yttra sitt klassiska ”bott”, och inte minst fĂ„r vi höra Tosse framföra klassikern En Ă€kta mexikanare (notera för övrigt med vilken lĂ€tthet och elegans han rör sig i den scenen, en rest frĂ„n hans tidiga Ă„r som dansare). En film alla enligt min mening bör se minst en gĂ„ng i livet.

Pensionat Paradiset gÄr att se pÄ SVT Play till 20 februari.

PS. Förra veckan gjorde jag en chansning som tipsade om Annika Norlins nya album trots att jag dÄ Ànnu inte haft tillfÀlle att lyssna pÄ det. Det visade sig vara en chansning som gick hem. Mentor Àr en riktig gottepÄse för fansen, och det bÀsta Annika slÀppt sedan Facit. En strÄlande skiva.

Nicklas RemmegÄrd