mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
Lönehelg och ett nytt nummer av Mnytt i brevlådan. Perfekt när man behöver koppla av efter en stressig jobbvecka. Här kommer ytterligare tips på vad du kan sysselsätta dig med under helgen såväl som kommande vecka. Det blir både ett musiktips och något att titta på. Trevlig helg och mycket nöje!
MUSIK Häromsistens landade ep:n/minialbumet Arbetsförmedlingen ringde med Hjelle & Ormarna på streamingtjänsterna. Den som är bekant med Hjelle sedan tidigare känner igen sig. Rak och ösig rock om hur helgens öl gör vardagens slit uthärdligt och de övre klassernas hyckleri. Den som ännu inte gjort Hjelles bekantskap borde genast göra det. Utmärkt, som alltid.
FILM Idag inled Göteborgs filmfestival, och precis som förra året är en stor del av festivalens program tillgängligt online. Det digitala filmpasset gör det möjligt att streama ett 50-tal filmer, varav många premiärer, flera av dem omtalade och emotsedda. Filmerna som ingår i det festivalen kallar sin digitala salong får premiär samtidigt som biografvisningen av filmen under festivalen, och är sedan tillgängliga att se när som helst under 24 timmar därefter. Därtill får du tillgång till festivalens magasin, filmiska salonger och panelsamtal. Plus att du kan streama ett antal gamla utvalada festivalfavoriter. Mycket film för pengarna, således. Observera dock att vissa av filmerna på andra språk saknar svensk text och istället är textade på engelska.
FILM Hittar du inget som lockar i ovan nämnda festivals program eller vill ägna dig åt lite gammal hederlig gratisstreaming kan du istället surfa in på SVT Play för där finns nu åter Pensionat Paradiset. Sveriges genom tiderna mest utskällda och omdebatterade film.
Det hela började med en särdeles magsur recension där DN:s Carl Björkman skriverr att filmen stapla smaklösheter på smaklösheter, att den är ”nättopp det allra simplaste jag hittills sett av svensk film”, ett verkligt koncentrat av svensk tarvlighet och enfald, de allra sämsta sidorna i svenskt lynne utlämnade till beskådande. Han går till och med så långt att han kallar filmen för en samhällsfara.
Pensionat Paradiset är nu inte så dålig som man kan tro. Den magsura DN-recensionen bör ses i ljuset av en större debatt om svensk film och filmen som konstnärligt uttryck. Vad Björkman ger utlopp för är en uppdämd frustration över vad han anser vara lågkvalitativ svensk film som enbart tar kommersiella hänsyn och att den svenska filmen producerade alldeles för många i hans tycke simpla komedier. ”Hur usel en film än är”, skriver han, ”och hurudan kritik den än har fått, så fortsätter den ändock oförtröttligt sitt liv ut över landet”, och jämför med en bok som fått usel kritik och göms under bokhandelsdisken eller en misslyckad pjäs som får läggas ner efter en vecka. Pensionat Paradiset var droppen som fick bägaren att rinna över snarare än oerhört mycket uslare än något annat. Hade Björkman varit på bara lite bättre humör den kväll han såg Pensionat Paradiset hade den kanske varit bortglömd i dag, medan följande veckas premiär i stället varit hågkommen som alla tiders mest omdebatterade film. Vad Carl Björkman skrev var inte så mycket en filmrecension som ett inlägg i filmdebatten, vilket också blir tydligt i ljuset av den följande konserthusdebatten om svensk film då samme Björkman i sitt inledningsanförande angrep svensk film och bland annat kallade den svenska filmen för en skamfläck för vår kultur. Ingenting skrivs i ett vakuum, kritik ska ses i sitt sammanhang.
Pensionat Paradiset har dock, mycket tack vare rabaldret den helt oavsiktligt och oförtjänt orsakade, blivit ihågkommen och har ända in i våra dagar blivit en symbol för vad som brukar kallas pilsnerfilm. Den har tack vare det blivit en klassiker, som mer eller mindre ingår i allmänbildningen att inte nödvändigtvis sett men i alla fall hört talas som. Personligen tycker jag mycket om den, och ser den som en av Thor Modéens allra, allra främsta insatser. Det är också här vi för första gången får höra John Botvid yttra sitt klassiska ”bott”, och inte minst får vi höra Tosse framföra klassikern En äkta mexikanare (notera för övrigt med vilken lätthet och elegans han rör sig i den scenen, en rest från hans tidiga år som dansare). En film alla enligt min mening bör se minst en gång i livet.
Pensionat Paradiset går att se på SVT Play till 20 februari.
PS. Förra veckan gjorde jag en chansning som tipsade om Annika Norlins nya album trots att jag då ännu inte haft tillfälle att lyssna på det. Det visade sig vara en chansning som gick hem. Mentor är en riktig gottepåse för fansen, och det bästa Annika släppt sedan Facit. En strålande skiva.
Nicklas Remmegård
