mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
Falun har fått en ny turistattraktion och det i form av en kurvig skogsväg i utkanten av Dalametropolen. Låter det som grusade planer? Nej, tvärtom. Vägen har döpts till ”Glennings Slinga” och hela området till ”Provbanan”. Här testade vi bilar på bästa sändningstid och trogna tittare av Trafikmagasinet känner säkert igen varje kurva. Christer Glenning gasade för glatta livet och bakom kulisserna hände det mycket.
För att göra en lång historia kort så behövde vi en hal väg med dåligt fäste för att kolla hur testbilarna reagerade i nödsituationer. Sagt och gjort, en skogsslinga preparerades med lösgrus och fungerade som ”den hala grussträckan i skogen” i hundratals avsnitt av Trafikmagasinet. Christer fick brottas med ratten för att hålla varje ekipage kvar på vägen och nu sätts alltså ”Glennings Slinga” på kartan. Huvudpersonen själv ger förmodligen jippot fem rattar uppifrån himlen.
En annan kul historia från tv-arkivet finns att beskåda på Härnösands Bilmuseum. På hedersplats står nämligen en risig Skoda 120 LS från 1978 som tycks platsa bäst på skroten. Men just det här exemplaret rullade runt flera varv i vårt allra första älgtest, trots att det bara gick i 30 km/h. Men vi kunde inte i vår vildaste fantasi begripa att testbilen skulle hamna på museum så här 40 år senare – här kan man prata om Skodan med nio liv. Tilläggas bör att det enda som skadades i vurpan var Skodas renommé!
• • •
På något museum hamnade dock inte den senapsgula Volvo 240 som vi krockade av misstag i Trafikmagasinet. Volvo lanserade en ny stötfångare som skulle fånga upp krafter i 7 km/h utan att skadas. ”Ett sådant påstående måste kollas” tyckte Glenning. Men dessvärre körde föraren 5 km/h för fort och pang – hela fronten trycktes in. Extra dålig tajming var det eftersom vår 240 var det första och enda exemplaret som till råga på allt skulle visas upp för världspressen på Frankfurts bilsalong, bara ett par dagar senare.
• • •
Med hjälp av spännband och silvertejp gjorde vi ett första förband av motorhuv, stötfångare och skärmar. På huvudkontoret i Torslanda gjorde man knappast vågen när vi kom tillbaka med ett vrak i stället för utställningsbil. Volvo gjorde dock ett mindre mirakel och ett par dygn senare stod bilen på mässan i skick som ny. När jag dök upp i montern så skämtades det friskt och pressfolket viftade bort mig med orden: ”kom inte i närheten av bilen”.
Men när jag stöter ihop med tittare så handlar det oftast om att köra rattfull – det var nämligen mitt journalistiska uppdrag i ett omdiskuterat avsnitt från 1996. Jag är slutligen så berusad att två bastanta poliser får leda mig till bilen, hjälpa mig in bakom ratten och spänna fast bältet. Faktum är att Rikspolisstyrelsen inte tillät oss att göra testet på hemmaplan, utan vi fick ta hjälp av trafikpolisen i amerikanska Maryland. Inspelningen började innan frukost och sheriffens motorhuv agerade bardisk.
• • •
När jag når den svenska straffgränsen på 0,2 promille är det dags att köra testbanan. Vid 0,5 promille är jag en klart sämre bilförare och vid 0,75 promille blir det riktigt pinsamt. Jag känner mig oövervinnelig men beter mig som en svajmast och kör som ett svin. I slutvinjetten håller konstapel Taylor i mig så jag inte ska ramla medan en annan polis förser mig med handbojor. Trafikmagasinet hade en gång för alla visat att ”där spriten går in, går vettet ut”.
Carl-Ingemar Perstad,
CNP: s USA-korrespondent / © CNP AB
