Per Henning valde landsbygden i Storfors

Tillsammans med sam­bon Jenny Gustavsson och de två barnen valde Per Henning att flytta från Karlskoga till föräld­rahemmet Ullvetterns gård i Bjurtjärn under förra året.
– Det var många saker som påverkade flytten, inte minst att Storfors kommun har väldigt bra skolor. Sedan gillar vi lugnet och den avslappnade at­tityden på landet, säger han.

Jenny, som kommer från Falköping, träffade sin bli­vande sambo under en av hans spelningar med ban­det Värmlandspojkarna som han startade för 20 år sedan. Tycke uppstod och flytten till Karlskoga blev ett faktum. I Karlskoga driver Per och hans syster butiken PM-hem där de säljer allt för badrummet.
– Under pandemin har det varit ett galet tryck när alla har satsat på hemmet, vi hoppas att trenden håller i sig, säger Per.

Han har vuxit upp i Bjur­tjärn och själv gått i skolan både där och i Storfors. Han har också jobbat som lärare.
– Jag minns skolan väl. Det fanns alltid en trygghet, rektorn Sven-Erik Rhen och alla en­gagerade lärare har varit jät­teviktiga, säger han.

Efter att båda föräldrarna gått bort har föräldrahemmet i Bjurtjärn stått tomt en tid och familjen har spenderat lediga helger på gården.
– Jag trodde inte att Jenny skulle vara intresserad av att bo på landet, men det visade sig att det var hon som var all­ra mest intresserad, säger han.

Att klimatet i städerna bli allt råare har tillsammans med längtan efter ett friare och enklare liv varit stora drivkrafter.
– Folk är annorlunda på landet, här i Bjurtjärn kän­ner jag ju dessutom de flesta. Här bokar man inte tid för att ses utan man åker bara förbi. Plötsligt kanske man grillar med grannarna fastän det inte var bestämt i förväg, säger han.

Familjen består också av Pers son Alexander sedan ett tidigare äktenskap och av de gemensamma sönerna Malte två år och Wilhelm fyra år.

Att få bo på en gård med kor och mängder av motor­drivna fordon tilltalar fyraåringen stort. Att åka moped till stranden med pappa eller att få sitta i knäet och köra trak­tor är givna favoriter.
– Allt som låter är intres­sant, skrattar Jenny, som ock­så stortrivs på landet.
– Vi har inte ångrat oss alls. Det här är ett helt annat liv än att bo mitt i stan, säger Jenny, som jobbar åt ett Örebroföre­tag som sköter om blomster­utbudet i olika ICA-butiker. Att hon har fått längre väg att pendla är inget som bekymrar henne idag.

Per, som vid sidan av PM-hem, jobbat ganska mycket med spelningar på Västkus­ten och i Norge, har haft ett ovanligt lugnt år. När coronapandemin slog till blev många spelningar in­ställda.
– Det har också varit en bidragande orsak till flytten. Plötsligt fick vi tid att jobba på det här stora huset, säger Per, som nu märker tydligt att restriktionerna tagits bort.
– Telefonen har gått varm från arrangörer som vill boka oss i bandet, säger Per, som älskar att underhål­la och att få ge en upplevelse till människor.
– Vi har en stor och trogen publik, både i Sve­rige och Norge där vi spelar mycket i Trysil. Då följer of­tast familjen med, säger han.

För honom är musik lika med glädje och han spelar även själv på bröllop, begrav­ningar och julottor.
– Varje år spelar jag för pen­sionärerna i Storfors och på julottan i Bjurtjärn. Det har blivit en tradition som jag gör för att det är roligt, säger Per, som trivs med att ha fått bli ännu mer delaktig i bygden där han växte upp. Ytterligare ett sätt att vara delaktig är Bjurtjärns-
kören som han startat efter att den legat i träda under många år. Idag övar ett 30-tal aktiva hemma på gården varje tisdagskväll.
– Det är väldigt roligt. Vi är i blandade åldrar från 15 år och upp till plus 70 och vi sjunger allt från ABBA och Kent till sakrala låtar, säger Per, som menar att kören kan ta emot ytterligare några intresserade.

Text & foto: Eva Wiklund

Dela på Facebook

Twittra

E-post