Ănnu en vecka gĂ„r mot sitt slut. Vi bidrar som vanligt med ett knippe tips inför helgen.
POP Kanadensiksa BĂ©atrice Martin har under namnet CĆur de pirate har pĂ„ fem tidigare album gett oss utmĂ€rkt elegant pop pĂ„ i huvudsak franska. Redan 2008 Ă„rs debut var imponerande med en samling pianobaserade lĂ„tar i för sin tid typisk singersongwritertappning. Allra mest lyckad Ă€r dock sex Ă„r gamla Björn Yttling-producerade Roses, dĂ€r franskan blandas ut med en dryg handfull lĂ„tar pĂ„ engelska, bland annat Cast Away och The Way Back Home som i denne skriftstĂ€llares mening hör till det starkaste hon spelat in. En skiva som ocksĂ„ innebar ett steg framĂ„t rent musikaliskt dĂ„ det tidigare ganska typiska singersongwritersoundet gavs en mer dramatisk inramning pĂ„ ett sĂ€tt vi kĂ€nner igen frĂ„n andra Yttling-produktioner. Soundet pĂ„ Roses har ett tydligt slĂ€ktskap med hur exempelvis Lykke Lis Wounded Rhymes lĂ„ter.
I dag slĂ€pps CĆur de pirates sjĂ€tte album Impossible Ă aimer, faktiskt det andra för Ă„ret efter helt instrumentala pianoskivan PersĂ©ides som kom i vĂ„ras. Soundet vilar tryggt i det hon hittade pĂ„ Roses och sedan utvecklat vidare, men tar ocksĂ„ nya vĂ€gar och drar emellanĂ„t mot bĂ„de disco och elektroniskt influerad pop, medan en lĂ„t Le monopole de la douleur flirtar med debutalbumets pianopop.
En skiva vÀl vÀrd en lyssning i helgen, och en artist du bör bekanta dig mer med.
FILMHISTORIA Tidigt pĂ„ kvĂ€llen, strax efter klockan sex, imorgon lördag visar SVT2 en dokumentĂ€r om den filmgenre som brukar kallas screwball. En inte helt lĂ€ttdefinierad genre men som enkelt uttryckt Ă€r en typ av rappa amerikanska komedier fyllda av kvicka repliker frĂ„n en period pĂ„ 1930- och 40-talen. Screwball – komedins skruvade klassiker Ă€r ett mĂ„ste för alla som har bara ett uns intresse för film- och nöjeshistoria, och för alla som vill förstĂ„ var dagens Hollywoodkomedier har sina rötter.
Krockar dessvÀrre med nÀsta tips pÄ listan, men gÄr som tur Àr att se pÄ Play Àndra till vÄren.
SPORT Det Àr ingen hemlighet att den enda idrott undertecknad verkligen, verkligen bryr sig om Àr nÀr BIK Karlskoga spelar hockey. Efter att inte ha sett dem göra det sedan pandemin drog in och stÀngde arenorna för publik Àr det Àntligen dags igen pÄ lördag. Jag skulle ljuga om jag sa nÄgot annat Àn att jag Àr exalterad inför att fÄ gÄ pÄ hockey igen. SÀrskilt nÀr vÀntan gjorts extra lÄng av att BIK inlett serien med sex raka bortamatcher.
Det kommer vara underbart att kliva uppför betonglĂ€ktaren igen, se vilka av de som brukar stĂ„ pĂ„ ”min” sektion som Ă€r kvar, kĂ€nna dofterna, höra ljuden. Av allt att döma blir det sista sĂ€songen pĂ„ den kĂ€ra lĂ€ktarsektionen bakom hemmalagets avbytarbĂ„s. Sedan byggs den stora stĂ„platslĂ€ktaren om till sittplats som en del av den stora renoveringen av Nobelhallen. NödvĂ€ndigt sĂ€ger vissa, ett lyft tycker andra, sorgesamt sĂ€ger jag som mer eller mindre vĂ€xt upp pĂ„ den dĂ€r stĂ„platslĂ€ktaren och tycker det Ă€r sĂ„ och dĂ€rifrĂ„n hockey ska upplevas. Desto större anledning att krĂ€ma ur det sista och verkligen njuta, för sedan kommer det inte lĂ€ngre vara riktigt detsamma, inte lĂ€ngre riktigt pĂ„ riktigt.
Men oavsett var i hallen du brukar se din hockey, oavsett om du brukar se hockey överhuvudtaget, oavsett om du ens Àr frÄn Karlskoga eller nÄgonsin sett ett par skridskor Àr det en match du inte vill missa. HemmapremiÀr, första matchen med publik pÄ över ett och ett halvt Är, ett hemmalag som inlett serien strÄlande med fem segrar pÄ de sex första matcherna. LördagkvÀll i Nobelhallen. Det kommer bli fantastiskt.
Nicklas RemmegÄrd
mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt