Det är fredag, helgtipsen är här. Den här veckan tipsar vi om två av vårens starkaste svenska poplåtar och en insiktsfull youtubeserie. Trevlig helg!
MUSIK Vintern 2012-13 bodde jag i Kalmar, alldeles i klivet mellan ungdom och vuxendom hade jag slutfört mina studier men ännu inte klivit in i arbetslivets bojor. Det vore fel att kalla det sorglöst, men det var ett av de där glappen i livet där världen tycks ligga framför ens fötter, möjligheterna känns oändliga och allt man behöver bry sig om är nattlivets magi. Jag var stammis på klubben Popidyll, som den vintern tillfälligt höll till på en restaurang vid Stortorget medan deras ordinarie lokal Söderport renoverades. Där såg jag en kväll, jag minns inte om det var i december eller januari eller till och med februari, en ny lovande artist som kallade sig Elliphant. Jag och min kompis Koffe stod vår vana trogen längst fram vid den lilla, lilla scenen och blev i brist bättre liknelser fullkomligt knockade. Redan när Elliphant klev upp på scenen hände något, hits som Down on life och Live till I die var överkörningar och redan där visste man, det här var en artist som hade något extra.
Snart hade Elliphant slagit igenom internationellt, spelade runt om i världen och samarbetade med några av de årens absolut hetaste artister. Artisten som bara något år tidigare ägt scenen på en liten, mörk restauranglokal i Kalmar hade blivit stjärna. Sedan blev det tyst.
Några intensiva år med flera skivsläpp och flitigt turnerande tog ut sin rätt. Elliphant behövde en paus. Förra helgen, fem år efter det senaste skivsläppet, kom så äntligen ett nytt album. Det är en äldre, delvis annan Elliphant än vi hört tidigare. Hela albumet är väl värt en lyssning men den allra finaste stunden och den låt du verkligen måste höra är utan tvekan Notorious. En serenad till det var och det som är. Till nätterna när drömmarna var stora ändlösa, till de där åren när vi var unga och allt fanns att vinna, till vägen som fört oss hit.
En av årets finaste låtar, en When we were winning för 2020-talet.
MUSIK Jag kommer aldrig lära mig ditt nummer / Fast jag vet hur du låter när du sover. På bara ett par rader lyckas Nadja Evelina på senaste singeln Piller ringa in känslan av att komma så oändligt nära men samtidigt redan från början veta att våra jag inte kommer bli ett vi. Det är en sång om att lura sig själv, att man är nöjd, att man inte vill mer, inte känner mer. Vi har nog alla vid något tillfälle i livet varit där, i den sortens relation, i den ena eller andra änden. Om ovan nämnda Notorious är en varsamt spunnen runa över ungdomen befinner sig Piller mitt i den. Fångar åren runt 25: flyktigheten, osäkerheten i att visa sig sårbar, hur man intalar sig själv att man inte känner vad man gör för att inte förlora det som aldrig kommer bli. Då när tonårshormonerna inte längre sprutar ur öronen men du ännu bär hjärtat utanpå kroppen.
Jag vet vem den här låten får mig att minnas. Vem tänker du på?
YOUTUBE I sin youtubeserie 100 sec lyfter journalisten och talaren Andreas Ekström några av samtidens stora frågor. I korta avsnitt, omkring de hundra sekunder titeln antyder, för han fram resonemang och ställer frågor, initierat och nyfiket utan att skriva tittaren på näsan. Ofta, men inte alltid, pratar han som sådant som rör techbranschen, den digitala omvandlingen av samhället och hur det som lite slarvigt brukar kallas digitala frågor berör och påverkar oss alla. Alltid tänkvärt, emellanåt lätt provokativt, hela tiden välformulerat, rappt och kunnigt. I skrivande stund finns 33 avsnitt publicerade. Se dem.
Nicklas Remmegård