Och där faller ännu ett år…

Ett år som många är glada att vi lägger bakom oss. Jag ska kasta allt när jag går/Fräta bort allting med thinner, heter det i sången, och kanske är det så många ser på 2020. Ett år att glömma, att lämna. Det har varit speciellt och alldeles särskilt, av helt fel skäl.
Fast inte ens 2020 har varit rakt igenom dåligt. Ljusglimtar har funnits, inte minst kulturen har bjudit på glädjeämnen under året. Så för att minnas det, här kommer en påminnelse om vad som varit årets…

Album: Lättillgängligt? Nej. Glatt och upplyftande? Inte det minsta. De ödesmättade orgelmattorna på Anna von Hausswolffs All thoughts fly är det ultimata soundtracket till coronaåret 2020. Med inspiration från skulpturparken Sacro Bosco låter hon på sitt helt instrumentala femte album orgeln träda fram i ensamt majestät. Resultatet blir storslaget, mörkt och suggestivt. En ond, surrealistisk dröm att uppslukas av.

Låt: Den var inte bäst, men för en gammal popnostalgiker var den på samma gång euforiska och varmt tillbakablickande finalen av Håkan Hellströms Ska flyga nu givetvis oemotståndlig. Att Leila K:s slutvers och de sista minuternas högt svävande blås var tänkt som en överraskning vid den första av de planerade Ullevikonserterna känns inte som någon vild
gissning.

Konsert: Roligt skämt.
Nästa fråga tack.

Bok: Många kommer säga Samlade verk. Sett till vad som uppmärksammats och diskuterats under året är det kanske en rimlig ståndpunkt. För mig är dock en annan debutant årets bok.
Annika Norlins novellsamling Jag ser allt du gör visade att hon är lika skicklig på prosa som poplyrik, något som många gånger om bevisats vara långt från självklart. Den är både djupt berörande och fruktansvärt rolig. Få saker har 2020 fått mig att gapskratta som skildringen av Personligt Varumärkes framträdande på en insamlingsgala.

Film: Pensionat Paradiset visades på TV i våras. Det gills.

Podd: Flashback Forever. Motivering överflödig.

Feelgood-tv: Våra barns hemliga liv (SVT). Omdebatterat men ljuvligt.
Om fler var som fyraåringar skulle världen vara en bättre plats.

Text: Nicklas Remmegård