( F l o r i d a – U S A )
Vi närmar oss årstiden när julfesterna avlöser varandra. Visst är det frestande att smaka på den hemgjorda starkvinsglöggen som serveras tillsammans med skållad mandel och russin. Genast börjar alla bilburna gäster att undra hur mycket man kan dricka och ändå köra hem. Alltid nickar någon ur sällskapet åt mitt håll och säger ”fråga Perstad, han vet hur det är att köra på fyllan”.
Det stämmer faktiskt, visst vet jag hur det är att köra med närmare en promille i kroppen. Problemet är bara att jag inte minns alla detaljer, men det var i alla fall konstapeln i passagerarsätet som fick hjälpa till när jag fumlade med startnyckeln…
Promillegränser är ett kärt samtalsämne och det finns säkert lika många åsikter som glöggrecept. Sverige har bland de strängaste kraven i Europa med vår 0,2-gräns för rattfylleri. Det är bara Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern som har en strikt nollgräns. Ryssland hade också 0,0 men höjde gränsen för rattfylleri 2013 till 0,35. Stora delar av Europa har 0,5 och i USA tillåts oftast 0,8 promille innan man åtalas för rattfylleri.
USA är ju världskänt för sina hårda lagar – men i tretton delstater är det inte ens tillåtet för polisen att ha rutinkontroller med alkoprov. För att få stoppa ett misstänkt rattfyllo måste ordningsmakten hitta en annan anledning och om det sedan luktar alkohol genom sidorutan så har polisen rätt att ingripa. Så länge inget händer är straffen relativt milda med böter samt indragen försäkring.
I ett försök att stoppa bilister från att ta bilen hem från julfesten så erbjuder USA:s största motororganisation AAA gratisskjuts för sina medlemmar samtidigt som bilen fraktas hem med bärgare. Allt utan kostnad, men långa väntetider gör att stressade jänkare ändå sätter sig bakom ratten och vinglar ut i den täta jultrafiken.
I mitt fall var det inte efter en blöt julfest jag körde berusad – det var på polisens testbana i Maryland, USA. Syftet var att på bästa sändningstid i SVT visa hur farlig man blir i trafiken med alkohol i kroppen. Starksprit och öl mättes upp av sheriffen och sedan tog jag plats bakom ratten i en stor Cadillac.
Det var då jag fumlade och behövde hjälp av konstapel Taylor i passagerarsätet för att starta bilen. Plastkonerna som markerade testbanan flög som konfetti vid 0,8 promille och då ska man veta att jag fortfarande kunde framföra bilen lagligt i många delstater. Trafikmagasinet hade en miljonpublik varje vecka och jag bevisade verkligen att ”där spriten går in, går vettet ut”.
Varför gjorde vi då inspelningen i USA? Svaret är att rikspolisstyrelsen inte tillät oss att göra testet här hemma. Inte ens på en avlyst bana med stålstaket och vaktande polis. Delstatspolisen i Maryland har däremot en bana avsedd just för ”drunk driving” och används för att övertyga politiker om att sänka promillegränsen.
Nu hör inte alkohol i någon form till de vanliga dryckerna i vårt hem, utan här är det vatten och mjölk som serveras till maten. Däremot blir jag alltid påmind om fyllekörningen vid juletid då den amerikanska polisen traditionsenligt rullar ut kampanjen ”drive sober or get pulled over”. Kör du bil så avstå den spetsade julglöggen och tänk på Karl-Bertil Jonssons pappas uppmaning på julafton.
”Ska du lukta på glöggen, pojke?”
Carl-Ingemar Perstad, CNP:s USA-korrespondent / AB