Generellt sägs det att ett arrangemang är svårt att mäta eller utvärdera innan man gett det tre chanser, så med andra ord är det den fjärde upplagan som är examensprovet?
Första året kör man på utifrån en idé och en vision utan några egentligen ramar överhuvudtaget, man utgår från ett ungefärligt liknande arrangemang och hoppas att man lyckats förutse på ett ungefär hur deltagarna kommer att bete sig och hur programpunkterna kommer att mottagas.
Efteråt sätter man sig ner, i bästa fall med en deltagarundersökning som grund och försöker ytterligare förbättra saker som kanske inte fungerade helt enligt önskemål. I samma andetag upptäcks också nya saker man önskar få in i programmet, saker som missades första gången men som så här efter första körningen har sin självklara plats.
Problemet är att när man då utvärderar år två, så är det ju just dom där ”nya” sakerna som faktiskt behöver skruvas på för att skapa ett perfekt arrangemang.
Fast vad är det, ett perfekt arrangemang? Finns det?
Jag vill nog svara nej på den frågan, för om det skulle vara så att alla skulle tycka att det var perfekt från början till slut, rätt föreläsare, rätt lokaler, rätt meny, rätt schema, rätt utmaningar, rätt, rätt, rätt… då har man nog misslyckats med att skapa mångfald i gruppen, eller?
Det är ju faktiskt en del av utmaningen som arrangör, att attrahera och tilltala olika individers önskemål och förväntningar och skapa en så bra mix som möjligt, sen kan inte alla vara helt nöjda med allt.
Vi är fullt medvetna om att ”Affärsexpeditionen” inte är för alla, att det finns människor som inte tycker att det är kul med fjälläventyr, att ständigt utmana sin bekvämlighetszon genom att hamna i nya konstellationer, inte bara en utan flera gånger under dom här dagarna.
Att det är en alldeles för lång tid att tillbringa på annan ort för att nätverka, bygga nya och vårda gamla relationer. Att man som deltagare faktiskt är en del av själva arrangemanget och därmed indirekt påverkar upplevelsen för alla andra.
Men det är inte för dom som vi arrangerar ”Affärsexpedition”. Vi har enats om att vi ska bygga på VÅRA styrkor, det som gör oss unika och det som faktiskt har gett oss över 95% nöjdhet 3 år i rad ibland våra deltagare.
Det är inte lätt att bestämma sig för att ytterligare stärka sin position och verkligen stå upp för det man faktiskt är, det är konstigt nog betydligt lättare att vackla och börja lyssna på några få personers åsikter och kritik för att försöka vara alla till lags.
Av nittionio tummar upp så fokuserar man på den enda tummen som var riktad nedåt.
Jag tror att det i mångt och mycket handlar om att komma till insikt och våga välja väg. Det här handlar såklart inte bara om arrangemang eller event, det är antagligen lika viktigt i vem och vad du är som företagare och vad DU vill stå för. Vad vill du bli förknippad med och vad är du bra på.
Affärsexpeditionen handlar om att bygga nya och vårda befintliga relationer, vi gör det genom att skratta, kräla och klättra (slarvigt utryckt). Team Building 1.0 men vansinnigt effektivt.
Såklart är jag part i målet och dessutom barnsligt förtjust i just att skratta, kräla och klättra, men det finns något väldigt befriande över att träffa människor i en miljö med utmaningar där ingen känner sig helt säker, där ingen har fördel av hemmaplan och alla börjar på samma ruta.
Utmaningen blir att snabbt försöka bygga ett lag och läsa av varandras
styrkor för att rätt person ska utföra just det uppdraget den är bäst lämpad för, inte helt enkelt då det i vissa fall är helt nya bekantskaper. Vem bestämmer?
Vem är ledaren? Vem vågar säga – det här kan jag bäst? Och utan arbetsuniform och titel är det inte helt självklart vem som är vem.
OJ, nu tappade jag visst tråden, tillbaks till version 3 av arrangemanget.
När man då justerat dom nya idéerna inför version tre och kört ett så nära intill perfekt arrangemang utifrån planeringen som det går, så anser man sig vara klar med framtida upplägg och genomföranden, men vad händer då?
Jo, nu måste det utvecklas förstår ni, det måste till något nytt så att inte tidigare deltagare tycker att det blir slentrian, att arrangörsgruppen känner en utmaning och får gehör för nya idéer och så här håller det på. Jag anser att det är i princip omöjligt att känna sig säker och klar med formen på ett arrangemang av det här slaget. Trygg kan man bli, men inte klar.
Vi är i alla fall framme vid version 4 av ”Affärsexpeditionen”, det vill säga att vi har justerat, lagt till, förbättrat, stött och blött och känner oss oavsett texten ovan säkra i leveransen av årets upplaga.
Vi vet vad vi hade för svagheter förra året och vi är verkligen nere på detaljnivå när det handlar om att säkra och ytterligare förbättra upplevelsen för våra deltagare.
Hur går det då? Ja det finns bara ett sätt för dig att ta reda på det, anmäl dig på affarsexpedition.se och häng på den 26-28 september.
Det jag kan garantera är, fantastiska möten i en underbar miljö med värdskap i världsklass – allt det andra är upp till dig och mig… och oss.
Väl mött!
Henrik Lindstedt VL.
MöckelnFöretagen Karlskoga.