I Storfors finns 22 deltidsbrandmän. En av de allra nyaste är 18-åriga Wilma Stjernberg, som i somras fick en tuff start med svettiga skogsbränder.
– Det var jobbigt, men jag blev inte avskräckt. Jag gillar det oförutsägbara, att man inte riktigt vet vad som ska hända, och kamratskapen som är väldigt stark, säger hon.
Wilma siktar på en framtid som heltidsbrandman och inspiration har hon fått i den egna familjen.
– Pappa är brandman och han är min stora förebild, säger Wilma, som klarade både rullbandtest och läkarundersökning galant.
Precis som alla andra nya deltidsbrandmän får hon nu följa med på larm och utryckningar som en extra person i arbetslaget under upplärningstiden. Som deltidsbrandman har man en grundersättning på runt 5000 kronor i månaden, och dessutom betalt för varje utryckning. Pontus Löfgren har sitt ordinarie jobb på bilprovningen, och det var inte länge sedan han fick användning av sina kunskaper som brandman på
arbetsplatsen.
– En av våra kollegor föll ihop och vi kunde få igång hans hjärta. Min chef menade att de aldrig hade klarat det utan mig och min andra kollega, säger han.
Stationschef Per-Erik Andersson har problem att få ihop en styrka som både bor och arbetar på orten och har arbetsgivare som är beredda att släppa iväg dem vid larm. Drömmen vore att även få använda personal från hemtjänsten eller de särskilda boendena.
– Vi vill gärna ta in fler tjejer och många inom hemtjänsten både bor och arbetar i Storfors, säger han.
En deltidsbrandman har beredskap dygnet runt var fjärde vecka. Då krävs det att man både bor och arbetar centralt i samhället. Inom 3-4 minuter måste man kunna vara på brandstationen vid ett larm.
I varje arbetslag ingår en styrkeledare, två utbildade rökdykare och två personer med c-körkort.
Det är samhällsnyttan som driver Per-Erik att fortsätta och han menar att deltidskåren är en viktig kugge i samhället. Inom några år kommer pensionsavgångar och han vill förbereda genom att ta in ett antal tjejer eller killar.
– Vi måste tänka framåt. Det tar sju månader innan man börjar själva utbildningen och sedan tar det några år innan man är utbildad rökdykare och har c-körkort, säger han.
Pontus menar att jobbet som deltidsbrandman ändrats något under de år han varit med.
– Idag är det inte lika macho längre. Vi pratar igenom svåra jobb och ingen skäms för att berätta om det varit tufft. När jag började för tolv år sedan var det lite mer vanligt att bita ihop, idag behövs inte det, skrattar han.
Text & Foto: Eva Wiklund.