När Gunilla Svensson var 9 år skrev hon till tomten och önskade sig gården på Slättåsen i julklapp. Gården som kom i familjens ägo den 14 mars 1918. 100 år senare vårdar hon sin innerliga önskan med respekt.
Hur eländigt och hopplöst framtiden än ser ut för ett hus så finns det hopp. Med rätt känsla och rätt nätverk går gamla hus att rädda. Det har Gunilla verkligen visat. Än en gång har ett gammalt hus visat att det står emot det mesta. Även förödande åsknedslag.
Förra året blev glasverandan klar. Den som tog ett skutt ut från husväggen när åskan slog ner på gården 1955. Bilder visar hur den slog till med full kraft. Förutom glasverandans skador blev det även brasved av flaggstången. Händelsen var omnämnd i riksmedia. Idag doftar det linoljefärg när man gläntar på dubbeldörren ut till verandan. Dubbeldörren som fanns där under ett lager masonit. Vi konstaterar att det är något visst med dubbeldörrar.
Gården stod i nästan 50 år med regn genom tak och snö genom trasiga fönster innan tiden var mogen för Gunilla. Ett första byggmöte hölls i februari 2011 då angreppet av hussvamp avdramatiserades. Uppmaningen från experthåll var att helt enkelt att åtgärda problemet. På den vägen är det. Mycket tid har gått till att hitta rätt hantverkare, välja material och färgsättning.
– Även om jag har haft duktiga hantverkare med mig har jag behövt vara tydlig, säger Gunilla. Det som är snett ska vara snett i gamla hus.
Timmerhus ska tätas med mossa där det behövs och fasaden ska målas med slamfärg. Hon konstaterar – håll det enkelt med slamfärg. Borsta av och måla.
Fönster är ett kärt ämne. När bekanta pratar om fönsterbyten får de Energiboken av Gunilla med den vänliga uppmaningen att läsa den innan beslut fattas.
– De flesta fönster i huset är de gamla som renoverats. Nio stora fönster och halvmåne fönstren på vinden är gamla. Tre nya stora och tre nya små fönster har tillverkats av det bästa virket av Kajsa på Kavat Snickeri, berättar Gunilla.
Många råd har funnits längs vägen. Bland annat att bränna ner gården. Det var så klart aldrig ett alternativ för Gunilla. Nu står gården där i full prakt i minst hundra år till med byggnadsvårdens beprövade metoder och hennes fantastiska engagemang.
Text: Anna-Lena Elg. Foto: Nina Simonen.
Samt familjens privata foton från renoveringen.