( F l o r i d a – U S A )
“Dödande och förödande”. Så beskrivs monsterorkanen Irma som med en hastighet i klass med en Formel 1-racer väntas slå till mot Florida och dränka flera kuststäder. Med en värstingsorkan i antågande, lika bred som avståndet mellan Stockholm och Oslo, är alternativen till säkerhet få. Barrikadera dig och hoppas på det bästa, eller gör som sex miljoner andra. Sätta sig i bilen och försöka köra ifrån århundradets storm.
Mobiltelefonen signalerar att vår kust ska börja evakueras om två timmar. Det mesta i huset är redan uppallat för att klara en rejäl översvämning och på rekordtid fyller vi bilen med fotoalbum och andra minnessaker. Vips så ryms hela livet i några futtiga plastpåsar och först ett dygn senare upptäcker jag att väskan med extrakläder glömts kvar hemma.
Trafiken sniglar sig fram norrut, vägrenen blir extra körfält och bilar med soppatorsk knuffas tillfälligt åt sidan. I södergående riktning, alltså mot orkanen, åker inga frivilligt och när vi väl möter några så är det kolonner av militärfordon med soldater som ska förhindra plundring och rader av ambulanser. Vi räknar dessutom till över 260 elverkslastbilar som ska reparera strömmen. Olustkänslan sprider sig och ändå har katastrofen bara börjat.
Mobiltelefonen tjuter som besatt med nya vädervarningar för varje stad som passeras. Vi sträckkör i sju timmar utan paus och målet är att komma så långt bort från orkanens förödande väg som möjligt. Flera mackar har haft slut på bensin i dagar och många är igenbommade med plywood. Till dom som fortfarande har öppet åker tankbilarna i skytteltrafik med poliseskort.
I Jacksonville lyckas vi äntligen hitta ett hotellrum. Vi befinner oss i utkanten av Irma och regnet vräker ner när vi tillsammans med rader av andra evakuerade köar till incheckningen. Alla lika övertygade om att det värsta är över… Under natten ändrar dock orkanen riktning och telefonen larmar om nya evakueringar samt risk för stormflod som kan dränka delar av Jacksonville.
Snabbt ändrar vi våra evakueringsplaner, nu för tredje gången på lika många dygn. ”Pingpongevakuering” har blivit ett begrepp när man sicksackar mellan olika delstater för att försöka komma i säkerhet. För att skynda på evakueringen ytterligare så enkelriktas mötande körfält och plötsligt fördubblas motorvägens kapacitet – som nu också inkluderar flyende från Alabama och Georgia.
Jänkarna är kända för att vara artiga i trafiken och även med en rytande orkan i hasorna vinkar man fram medtrafikanter och delar generöst med sig av dropparna ur reservdunken. På tal om soppa så är Tesla ett vanligt inslag i trafiken, men under vår 220 mils tripp ser vi inte en enda elbil och förklaringen är enkel. När över sex miljoner hushåll saknar el så uppenbaras elbilarnas största svaghet: vart ska man ladda?
Nästa stopp blir South Carolina och där följer vi hur orkanen slår hela samhällen i spillror längs södra Florida. Men fem mil söder om vår hemstad, Cape Coral, kommer räddningen som ingen meteorolog i världen kunnat förutspå. Irma lämnar helt otippat kusten, svänger österut in över land och från en superorkan i kategori 5+ tappar Irma delar av sin kraft. Vi hade turen på vår sida den här gången och med fyllda bensindunkar börjar ett nytt äventyr i form av återresan. Än en gång har det bevisats att bilen är en ovärderlig hjälp i nöd och lust.
Av Carl-Ingemar Perstad / CNP AB