Möbler från 1800-talet har varit impopulära i många år nu. Men trender kommer och går. Inredningsidealet har de senaste åren förändrats från vitt och stilrent mot mer färgstarkt och eklektiskt. Detta borde rimligtvis ha ökat intresset för förrförra seklets bruna fanermöbler, men ändå ser vi ett fortsatt lågt prisläge. Kanske står de inför en renässans? I sådant fall är det läge att investera.
I och med att Napoleon I utropade sig själv till kejsare i Frankrike 1804 kom empirestilen att bli populär. Napoleon lät sig starkt inspireras av det stora antika romarrikets kejsarstil eftersom att han såg dess potential som symbol för det imperium han själv ville bygga. Franska arkitekter ritade byggnader men även möbler i den nya stilen och gav ut mönsterblad som snabbt spreds inom Europa och över Atlanten till Amerika. Empirestilen överlevde flera decennier och kom att utvecklas och ta sig något skilda uttryck över tid och i olika länder.
De tidiga franska empiremöblerna hade ganska enkla linjer men samtidigt mycket tyngd. Dekorelementen var inspirerade av antikens och de romerska möblerna stod som förlagor. Sfinxer, kolonner och voluter är exempel på former som plockades upp av de franska formgivarna. Möblerna fanerades med olika träslag men mahogny var det dominerade.
I Sverige blev franske Jean Baptiste Bernadotte regent 1818. Han tog namnet Karl XIV Johan och empirestilen kom här att uppkallas efter honom. I England gick stilen under benämningen regency och i Tyskland utvecklades den under 1830-40-talet till senempir, där kallad biedermeier. Dessa senempire- eller biedermeiermöbler var fanerade med ljusare träslag som björk och alm. Många dekorelement behölls från tidigare, till exempel peltaformade ryggbrickor och sabelsvängda ben, medan lejontassar och karyatider blev mindre populärt.
Anna Englöf