( M ĂŒ n c h e n â T y s k l a n d )
I kön till flygplatsens biluthyrning dubbelkollar jag hyreskontraktet. Vi befinner oss i MĂŒnchen och har naturligtvis bokat en lokalproducerad BMW. Men vĂ€l framme vid disken ruskar damen pĂ„ huvudet – inte en enda BMW finns tillgĂ€nglig. I takt med att mina mungipor sjunker letar hon febrilt i nyckelskĂ„pet och till slut landar en nyckel pĂ„ disken. âDet Ă€r en uppgradering, den bjuder vi pĂ„â. StjĂ€rnan skvallrar om att bilen kommer frĂ„n konkurrenten i Stuttgart. Mercedes!
Med ett leende pĂ„ lĂ€pparna gĂ„r jag mot parkeringsgaraget men pĂ„ platsen för vĂ„r hyrbil stĂ„r en vit SUV parkerad. Garaget Ă€r enormt och bestĂ„r av tre vĂ„ningsplan med hyrbilar, men inte en enda person att frĂ„ga. Lösningen finns i fickan. Med den elektroniska nyckeln gĂ„r vi rad för rad, trycker och hoppas nĂ„gon bil ska blinka vĂ€lkommet. TvĂ„ vĂ„ningar upp hittar vi en blinkande Mercedes E-klass och en stund senare rullar vi ut pĂ„ âBundesautobahn 95â.

PĂ„ den hĂ€r strĂ€ckan finns fortfarande den vackraste trafikskylten jag vet och pĂ„ hemmasprĂ„ket heter den âende aller streckenverboteâ. Skylten Ă€r visserligen grĂ„ och svart, men det Ă€r sjĂ€lva innebörden jag gillar. Att det Ă€r upp till mig som förare att avgöra vilken hastighet jag vill hĂ„lla. Det Ă€r alltsĂ„ âfri fartâ pĂ„ riktigt, men föraransvaret Ă€r stort om nĂ„got skulle hĂ€nda.
Liksom mÄnga nyare bilar Àr vÄr Merca utrustad med alla tÀnkbara assistsystem som förenklar vardagen. NÀr jag blinkar för omkörning varnar systemet att det ligger en bil i döda vinkeln, en annan signal skvallrar nÀr mittlinjen nuddas och en tredje varnar för att det nÀrmar sig en snabb Porsche 911 bakifrÄn.
Den nya tekniken har mĂ„nga fördelar och nĂ€r vi vant oss vid alla hjĂ€lpsystem ska olyckorna minska Ă€r det tĂ€nkt. Men det Ă€r inte alltid det gĂ„r som ingenjörerna tĂ€nktâŠ
Förra gÄngen vi rattade hyrbil höll det pÄ att sluta i kaos. Jag lÀmnade över ratten, steg ur och resten av familjen körde vidare utan mig. Efter nÄgra timmar ringer min bÀttre hÀlft och undrar vart bilnyckeln Àr? Nej, det Àr inget dÄligt skÀmt. Det visar sig att bilen Àr tjugo mil lÀngre bort men kvar i min ficka ligger nyckeln. Hur Àr det möjligt? Trots en kakafoni av alla möjliga och omöjliga varningssignaler hördes inte ett enda pip nÀr jag med nyckeln i fickan steg ur bilen och familjen körde ivÀg.

Det visar sig senare att det rörde sig om ett programmeringsfel som gjorde att bilen inte kÀnde av nyckeln. Lite lÀskigt Àr det. Den nya tekniken Àr i mÄnga avseenden smÄtt revolutionerande, men den Àr inte idiotsÀker och kommer kanske aldrig att bli. Vad hade hÀnt om familjen stannat bilen pÄ en enslig vÀg utan mobiltÀckning, kanske dessutom mitt i vintern?
Vi kan inte lita pĂ„ elektronik i alla lĂ€gen och att hĂ„lla koll pĂ„ vart den elektroniska bilnyckeln befinner sig Ă€r lika viktigt som att titta i backspegeln nĂ€r man byter fil pĂ„ Autobahn. Ăven smarta döda-vinkel-varnare kan ha en dĂ„lig dag pĂ„ jobbet!
av Carl-Ingemar Perstad / CNP AB
mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt