Senaste nytt

Nyckeln till motgång

( M ü n c h e n – T y s k l a n d )
I kön till flygplatsens biluthyrning dubbelkollar jag hyreskontraktet. Vi befinner oss i München och har naturligtvis bokat en lokalproducerad BMW. Men väl framme vid disken ruskar damen på huvudet – inte en enda BMW finns tillgänglig. I takt med att mina mungipor sjunker letar hon febrilt i nyckelskåpet och till slut landar en nyckel på disken. ”Det är en uppgradering, den bjuder vi på”. Stjärnan skvallrar om att bilen kommer från konkurrenten i Stuttgart. Mercedes!

Med ett leende på läpparna går jag mot parkeringsgaraget men på platsen för vår hyrbil står en vit SUV parkerad. Garaget är enormt och består av tre våningsplan med hyrbilar, men inte en enda person att fråga. Lösningen finns i fickan. Med den elektroniska nyckeln går vi rad för rad, trycker och hoppas någon bil ska blinka välkommet. Två våningar upp hittar vi en blinkande Mercedes E-klass och en stund senare rullar vi ut på ”Bundesautobahn 95”.

På den här sträckan finns fortfarande den vackraste trafikskylten jag vet och på hemmaspråket heter den ”ende aller streckenverbote”. Skylten är visserligen grå och svart, men det är själva innebörden jag gillar. Att det är upp till mig som förare att avgöra vilken hastighet jag vill hålla. Det är alltså ”fri fart” på riktigt, men föraransvaret är stort om något skulle hända.

Liksom många nyare bilar är vår Merca utrustad med alla tänkbara assistsystem som förenklar vardagen. När jag blinkar för omkörning varnar systemet att det ligger en bil i döda vinkeln, en annan signal skvallrar när mittlinjen nuddas och en tredje varnar för att det närmar sig en snabb Porsche 911 bakifrån.
Den nya tekniken har många fördelar och när vi vant oss vid alla hjälpsystem ska olyckorna minska är det tänkt. Men det är inte alltid det går som ingenjörerna tänkt…

Förra gången vi rattade hyrbil höll det på att sluta i kaos. Jag lämnade över ratten, steg ur och resten av familjen körde vidare utan mig. Efter några timmar ringer min bättre hälft och undrar vart bilnyckeln är? Nej, det är inget dåligt skämt. Det visar sig att bilen är tjugo mil längre bort men kvar i min ficka ligger nyckeln. Hur är det möjligt? Trots en kakafoni av alla möjliga och omöjliga varningssignaler hördes inte ett enda pip när jag med nyckeln i fickan steg ur bilen och familjen körde iväg.

Det visar sig senare att det rörde sig om ett programmeringsfel som gjorde att bilen inte kände av nyckeln. Lite läskigt är det. Den nya tekniken är i många avseenden smått revolutionerande, men den är inte idiotsäker och kommer kanske aldrig att bli. Vad hade hänt om familjen stannat bilen på en enslig väg utan mobiltäckning, kanske dessutom mitt i vintern?
Vi kan inte lita på elektronik i alla lägen och att hålla koll på vart den elektroniska bilnyckeln befinner sig är lika viktigt som att titta i backspegeln när man byter fil på Autobahn. Även smarta döda-vinkel-varnare kan ha en dålig dag på jobbet!

av Carl-Ingemar Perstad / CNP AB