Senaste nytt
”Målet är att huvuddelen av maten på sikt ska komma från de egna odlingarna”.

En odlingslåda utöver det vanliga

Foto: Emil Larsson

En dag ser jag ett inlägg på facebook på en annorlunda odlingsbänk som Amy Glaad och Emil Larsson byggt på sin tomt. Det är inte vilken odlingsbänk som helst, utan mer eller mindre ett konstverk på 5×10 meter i en form som för tankarna till någon keltisk symbol eller Inkariket som en vän till familjen uttryckte det.

Amy Glaad och Emil Larsson bor i ett vackert hus som någon gång i början av 1900-talet flyttades från Nora till Degerfors. Jag blir inbjuden till husets punchveranda med härligt gröna taklister och foder och serveras kaffe i vackert blommigt porslin, precis som sig bör i ett hus med rötter från förra sekelskiftet. Familjens två hundar busar på golvet medan vi njuter av både kaffet och den underbara sommarkvällen som infaller just idag när jag besöker Amy och Emil i deras hem i Degerfors.
Emil är sedan länge vegan och har alltid haft ett stort intresse för att odla sin egen mat. Han berättar att studentlyan i Stockholm var full med diverse plantor och att punchverandan tidigare fick agera kuvös åt allehanda grönsaksplantor. Men en punchveranda är en punchveranda och efter att paret byggt sin magnifika odlingslåda har verandan förvandlats till en plats för kontemplation och avkoppling.

Amys skiss av odlings-
bänken i familjens trädgårdsbok.

Mat för hälsan och miljön

Det är inte bara för njuta av en god kopp kaffe på en underbar veranda som jag kommit för att hälsa på Amy och Emil, utan för att prata om deras magnifika odlingslåda. Tidigare i somras var jag här och beundrade de då blommade växterna i odlingslådan. Nu är det äntligen dags att börja skörda av kålroten, bönorna och de olika sorters kryddorna.
Inspirationen inför bygget av odlingslådan hämtade paret från Youtube. Amy skissade på en låda i storleken 3×3 meter men det blev till slut hela 5×10 meter. Den kreativa symboliska formen på lådan har säkerligen influerats av paret musikaliska talanger. Dessutom är det praktiskt att kunna nå varje hörn av odlingslådan.

 

Härliga rödbetor till middag.

Egen vitlök hänger på tork på punchverandan.

En präktig kålrot skördas till middagen.

Kreativit växtställning.

För att komma igång tidigt med odlingarna började man gräva redan innan tjälen hade gått ur marken. För att undvika att giftiga ämnen kommer i maten eller i jorden har paret valt att bygga utan tryckt virke. Att virket i sig med tiden blir gödning åt odlingarna är en del av parets matfilosofi. Paret tillämpar täckodling och överst används ensilage från en ekologisk gård. Emil har dessutom ett egentillverkat motordrivet jordsåll till hjälp för täckmaterialet som kommer från resten av trädgården.
Nyligen har även Amy övergått till helt vegansk kost och känner redan av kostens positiva inverkan på hälsan. Målet är att huvuddelen av maten på sikt ska komma från de egna odlingarna.
– Förra året, innan den stora odlingslådan kom till, räckte potatisen till nyår, berättar Amy.
Årets skörd kan nog familjen njuta av långt efter nyår, tack vare den nya odlingslådan.

Kålrotens mäktiga blad.

Amy Glaad och Emil Larsson bor i ett vackert sekelskifteshus i Degerfors.

Skördetid

Kryddor som finns i odlingslådan är bland annat jordgubbsmynta, citronmeliss och klassiska örter såsom bladpersilja, oregano och rosmarin. I övriga trädgården finns också en gammal sort av humle, olika paprikasorter, tomater och en spännande kryddoas vid parets pergola med bland annat ananassalvia som Emil använder till goda smoothies och juicer.
Emil och Amy har precis skördat kvällsmaten i form av en ståtlig kålrot och färggranna potatisar av sorten marine när ett par förbipasserande stannar till och beundrar odlingarna. Det tillhör numera vanligheterna att grannar och förbipasserande kikar lite extra på deras imponerande bygge.
Jag lämnar paret åt att ordna med sin egenodlade kvällsmat, inspirerad och upplyft av Amys och Emils omtanke om den egna hälsan och vår gemensamma miljö.

Tjusiga Borlottibönor.

Vackert röda marinepotatisar.

 

Foto/text
av Nina Simonen