mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt
Hon skulle bli veterinĂ€r â men blev lĂ€rare i naturkunskapsĂ€mnen och sĂ„ smĂ„ningom rektor.
IstÀllet har djuren fÄtt en mycket central del i hennes vardagsliv.
NÀr isarna ligger pÄ sjön Storlungen i Storfors Àr det inte ovanligt att fÄ se Annika Eriksson i flygande fart efter ett spann av Ätta ivriga Sibirian Husky.
â FjĂ€llkĂ€nslan, som jag Ă€lskar, finns Ă€ven hĂ€r i Ăstra VĂ€rmland nĂ€r det Ă€r riktiga vintrar. Det Ă€r vilt, vackert och underbart oĂ€ndligt ute pĂ„ sjön, sĂ€ger hon.
Egentligen började allt med hennes jaktintresse och intresset för att röra pÄ sig. JÀmthundarna, som anvÀndes för jakt pÄ hösten, mÄste motioneras för att fÄ kondition.
â Mina hundar fick springa före bĂ„de skidor och slĂ€de, och nĂ€r vi ocksĂ„ köpte vĂ„r första draghund blev det riktig fart i spannet, sĂ€ger hon.
Unghunden fick ingen ledarroll till att börja med, men efter en rymning nÀr Annika tappade hela spannet var det Nina, av rasen Sibirian Husky, som möblerade om i gruppen och tog ledningen.
Annika och en av hundarna vid Storlungens strand.
Ledarhund
â Jag hann tĂ€nka mĂ„nga hemska tankar om att alla hundarna gĂ„tt ner sig i en vak, eller trasslat in sig i linorna innan de Ă€ntligen kom mig till mötes. DĂ„ var det Nina som ledde jĂ€mthundarna rĂ€tt. Sedan dess har hon varit min ledarhund, sĂ€ger Annika, som idag driver kennel som hobbyverksamhet.
Annika har Ätta vuxna Sibirian Husky och dÄ och dÄ blir det ocksÄ valpar. Att tillbringa tid i hundgÄrden, ute pÄ promenad eller pÄ löparrundor ger lÄngt mycket mer energi Àn det tar.
â Stressen bara rinner av! Hundarna Ă€r sĂ„ glada och fulla av energi sĂ„ att det smittar av sig, och de kĂ€nner pĂ„ sig hur jag mĂ„r. De lĂ€ser av mitt kroppssprĂ„k och jag brukar kalla dem mina livscoacher, skrattar hon.
Hon behöver bara nÀrma sig hundgÄrden för att hÀlsas av ivrigt hoppande och ljudligt skÀllande hundar, var och en med sin alldeles egna personlighet.
â NĂ€r fĂ„r man ett sĂ„nt fantastiskt vĂ€lkomnande annars, skrattar hon, och föser undan nĂ„gra av de glada hundarna som tydligt signalerar att de gillar att se sin Ă€gare.
Hundarna behöver daglig stimulans, och de fÄr ofta gÄ lösa pÄ promenad ner mot sjön Storlungen. Sommartid kör Annika dragcykel med dem eller deltar i löpartÀvlingar med draghund. Vintertid Àr det slÀde som gÀller.
Hunden Matilda.
Imponerade
DÄ och dÄ har hon stÀllt upp för turistgrupper som fÄtt komma med ut pÄ isen och hon har till och med haft ett par som förlovade sig under en slÀdtur.
â Folk blir imponerade av det storslagna och de hissnar av farten i ett hundspann. En del skriker rakt ut, sĂ€ger hon, och betonar att det Ă€r viktigt med bĂ„de styrka och teknik för att klara ett hundspann.
â Ensam kan jag hĂ„lla sex hundar. Ska jag Ă„ka efter Ă„tta hundar mĂ„ste jag ha nĂ„gon i slĂ€den för att fĂ„ tyngd. Det gĂ€ller ocksĂ„ att passa fingrarna sĂ„ att man inte trasslar in sig i linorna â den som Ă€r oförsiktig kan skada hĂ€nderna i den hĂ€r sporten, sĂ€ger hon.
Ute pÄ Storlungen plogas det en rundbana nÀr isarna Àr fina. DÄ kan turister frÄn Storlungens hotell pÄ andra sidan sjön lÀtt ta sig ut och Annika ser ofta folk pÄ lÄngfÀrdsskridskor, skidor eller fiskare som pimplar.
â Det Ă€r rena folkfesten hĂ€r fina vinterdagar. Det har ju varit lite sĂ€mre vintrar ett tag, sĂ„ nu hoppas vi pĂ„ en riktigt hĂ€rlig vinter med frusna isar innan snön faller. DĂ„ blir det perfekta förhĂ„llanden hĂ€r, sĂ€ger hon.
av Eva Viklund
