Personligt och allmänmänskligt i konsthallen i oktober

Lördag 17 oktober är det vernissage för Karlskoga Konstförenings utställning med Kristinehamnskonstnären Christina Brattsand Carlsson. Utställningen, som pågår fram till 1 november, består av två olika delar varav den ena för första gången någonsin visas publikt.

– Det ska bli kul att visa upp det här, det handlar om det som kom till när jag rensade ur min mammas och min mosters bohag, berättar Christina Brattsand Carlsson inför utställningen.

Christina Brattsand Carlsson har tidigare visat sin konst både i separatutställningar och som medverkande i en rad jurybedömda utställningar, bland annat på Liljevalchs vårsalong och flera gånger på Värmlands konstförenings höstsalong – för vilken hon fick äran att pryda katalogens omslag 2025 – men det här blir första gången hon ställer ut i Karlskoga.

– Det är en spännande utställning med en värmländsk konstnär, så vi hoppas att det ska komma många besökare från hela Värmland och se det här, säger Marie Hellsing, ordförande för arrangerande Karlskoga Konstförening.

Den första delen, ’Mellan husen’, beskriver Christina Brattsand Carlsson som en traditionell del där det visas skulptur och kollage, liksom några textila verk.

– De skulpturer jag visar upp är ofta gjorda i keramik och sedan har jag behandlat ytan med äggoljetempera och kollage, berättar hon.

Utställningen i Konsthallen blir också första gången utställningens andra del, ’Berättelser systrarna Gustafsson’, visas för publik. Den består av installationer sprungna ur projektet ’Mamma, moster och jag’ som Christina Brattstrand Carlsson inledde när hon efter sin mammas och sin mosters bortgång under pandemiåren rensade ur deras bohag. Där fanns mycket material såsom brev, gamla föremål och inte minst fotografier, många av dem tagna av Christinas morfar som var en tidig och skicklig fotograf. Mycket av det materialet tog hon hem till sin verkstad där det använts i hennes konst.

– Det var sådant jag inte hade jag inte kunde kasta, säger hon och berättar att det ur materialet vuxit fram installationer och skulpturer.

I installationerna ingår en hel del fotografier, och en installation består av gamla brev. Drivkraften bakom projektet har varit att berätta om sin mammas familj, där berättelser alltid varit viktiga, samtidigt som det fungerade som ett slags sorgearbete och berättar om hur det var att gå igenom den processen samtidigt som covidpandemin med allt vad det innebar pågick.

– Det ska bli roligt att få visa upp det här som handlar om min mamma, min moster, min mormor och min morfar. Det är personligt men också allmänmänskligt, om sorgebearbetning och något.

Till projektet har hon även tagit fram ett häfte med texter som kommer finnas till försäljning under utställningen. Förhoppningen är att många kommer och ser utställningen, och det går inte att missta sig på att konstnären själv gläds åt att få visa upp det projekt hon arbetat med i flera år.

– Det är alltid pirrigt inför en utställning, man vet aldrig om det är något som jackar tag i folk eller inte. Men det är ett projekt som väcker många tankar och minnen, så jag hoppas kunna bjuda på att besökarna sätter igång egna reflektioner. Jag ser verkligen fram emot den här utställningen.

Text: Nicklas Remmegård

Foto: Christina Brattsand Carlsson