Under 1920-talet revolutionerades arkitektur och formgivning av nya modernistiska strömningar. Tyska Bauhausskolan lade grunden för den funktionalistiska inriktningen, den vi idag brukar benämna ’funkis’. Idéerna spred sig snabbt. Även i Sverige började vi tröttna på mörka, textilprydda och övermöblerade salongsmiljöer och bjöd in den nya mer praktiska och enkla stilen.
Funktionalismen slog igenom på många plan. I Sverige har det som i grunden var en arkitektur-, form- och konststil växt fram parallellt med folkhemsidéerna och nästan blivit synonym med dem. Hemmen skulle vara praktiska och enkla. Mycket standardiserades efter statliga krav, till exempel så räknade man ut hur det ultimata köket skulle utformas för att passa normalfamiljen. Idealet, som politiskt kom från socialdemokratin, var att jämna ut klasskillnader i samhället och flera välfärdsreformer genomfördes.
Världsutställningen i Stockholm 1930 brukar räknas som genombrottet för funktionalismen i Sverige. Mycket av det som visades då skulle vi även idag se som modernt. Husen skulle ha släta fasader med stora fönster eller glaspartier, invändigt kunde planlösningen vara delvis öppen. De svenska funkismöblerna var något mindre strama än exempelvis de tyska, men de var ändå mycket enkla och stilrena till formen.
Några kända namn, Gunnar Asplund, Gregor Paulsson, Uno Åhrén m.fl. gav tillsammans ut propagandaskriften Acceptera där de argumenterade för hur hus och interiör skulle se ut enligt funktionalistiska värderingar. Inga överflödiga dekorationer fick förekomma, saken skulle ärligt visa sin konstruktion. Bland annat så introducerades stålrörsmöbeln i Sverige som en naturlig följd av dessa idéers genombrott.
Gunnar Asplund, fåtöljer GA2, Källemo, formgivna 1930. Värdering 10 000 kr, klubbslag 20 000 kr.
Sven Markelius (1889-1972), stol, AB Nordiska Kompaniet eller AB Stockholms Nya Järnsängsfabrik för EPA-bar i Stockholm, 1930-tal. Värdering 5000 kr, klubbslag 3000 kr.
Takplafond i glas, Firma svenskt tenn, 1930-tal. Värdering 10 000 kr, klubbslag 6200 kr.
av Anna Englöf, Kulturvetare