Den nya stilen

3 oktober, 2016 1,590 Views

Om vi blickar tillbaka i stilhistorien så finns det något som kan sägas vara gemensamt för samtliga epoker, nämligen strävan efter något nytt, något som bryter mot tidigare ideal. Vissa stilperioder sträcker sig över längre tid medan andra har varit mer kortlivade.

Hur har formgivningen tagit sig uttryck under 1900-talet? Här finns massor att fördjupa sig i och jag tänkte ägna denna och kanske några ”månadens klubbslag” framöver åt att nämna utvalda höjdpunkter från föregående sekels stilutveckling.

Under 1800-talets senare hälft dominerade vad som brukar benämnas som ”ny-stilar”. Det innebar en trend att återuppta äldre tiders formspråk och de flesta möbler som tillverkades utfördes i ny-rokoko, ny-klassicistisk stil, ny-barock och ny-renässans. Ganska trist tyckte sekelskiftets unga och framåtsträvande del av befolkningen; den nya stilen kom att kallas för art nouveau (den nya konsten) eller jugend (ungdom) beroende på om vi är i Frankrike eller Tyskland.

Karaktäristiska stildrag är organiska former inspirerade från såväl naturen som människokroppen. Slingrande växter och nakna kvinnor med svallande hår var favoritmotiv omkring förra sekelskiftet och en bit in på 1900-talet. Men ungefär parallellt med detta mjuka formspråk så uppkom en gren av stilen där strama och geometriska former dominerade. Denna gren har kallats kontra-jugend. Inom kontra-jugend förekommer ibland motiv som kraftigt stiliserade blommor, men ofta ser vi där rent grafiska former.

Värt att nämna i detta sammanhang är Wiener Werkstätte, ett kooperativ för konsthantverk i den Österrikiska huvudstaden. Dess grundare och mest kända namn är Josef Hoffmann och Koloman Moser. Man producerade bland annat möbler, textil, smycken och husgeråd i ovan nämnda kontra-jugend. Ser vi de här föremålen idag så upplever vi dem ofta som mycket moderna och jag fascineras av att vi ännu hundra år senare hämtar inspiration från dessa äldre tider.