mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
Perstad i en Corvette 1964.
Regnet piskar i ansiktet och termometern står på plus 4 grader när vi stiger ur planet på flygplatsen i Linköping. Det känns som november även om almanackan envist påstår att det är mitten av maj. Men lagom till veckans stora bilträff kommer värmen och solen skiner i kapp med de välpolerade jänkarna. Under en vecka i Sverige ser jag betydligt fler amerikanska muskelbilar än på en hel månad i USA.
En amerikansk bilsamlare sa till mig att de bästa exemplaren gått på export till bland annat Sverige. Gång på gång får jag belägg för att mannens påstående stämmer. Janne Zejlon visar stolt upp sin Corvette Z06 som han köpte i USA och skeppade till Linköping. Av de totalt tio svarta exemplaren som tillverkades finns nästan ingen kvar i staterna och Janne berättar att han fått erbjudanden att sälja tillbaka sin pärla till USA där den skulle få en given plats på museum.
Med en kokt korv i bröd lämnar vi entusiasterna i Nykvarnsparken bakom oss och rullar ut på E4:an. När reservlampan påminner om att det är dags för påfyllning får vi nästan en chock. En enda futtig liter kostar tre gånger så mycket som i USA och jag räknar ut att medelamerikanen skulle få jobba i tio timmar för att ha råd med att fylla tanken med det svenska priset.
Janne Zejlon
”Ändå har det sjunkit några ören” säger en kille som också tankar diesel – för i Sverige är det diesel som gäller. När jag berättar det för mina amerikanska vänner ruskar de bara på huvudena. Oljebrännare används av lastbilar och bussar, alla andra tankar bensin i staterna. Att brevbäraren kör omkring med en bensinsexa under huven är lika självklart i USA som att vi kör med små snåla dieselmotorer i Sverige.
Att svensk snabbmat och mycket bilåkning inte är bra för midjemåttet konstateras snabbt när vi är hemma i Florida igen. Min fru, Susanne, är Zumbainstruktör och 21-årige sonen har hakat på. Efter övertalning följer jag motvilligt med – nu ska det brännas kalorier till latinmusik! Gruppen består av enbart tjejer i åldrarna tjugo till närmare nittio och flera tittar lite roat på mig. Jag känner mig precis lika bortkommen som jag ser ut och med vikter i händerna börjar en timme som sent ska glömmas.
Att svinga vikter i luften med armarna och samtidigt röra kroppen till eldiga sydamerikanska rytmer är inget för en infödd nordbo som är van vid foxtrot. Blyfot har fått en helt ny innebörd och jämsides tränar en 86-årig dam från Japan. Hon svingar armarna i luften med vikter och gör ömsom knäböj ner till golvet. Hur i hela friden orkar hon… Sushi och sake? Frugans kaloriräknare står på 600 när timmen äntligen är över och jag får sjunka ner bakom ratten i den sköna fåtöljen och glida ut i den lugnande trafiken. Ordningen är återställd!
av Carl-Ingemar Perstad / CNP
