Den moderna transportbilen föddes efter andra världskriget och precis som namnet antyder så mixades två olika fordonstyper med varandra. Målet var att skapa en försäljningssuccé som såg ut som en personbil men fungerade som en lastbil. I början var komforten mer som hos en större lastbil, men under årens lopp blev den alltmer personbilslik.
I Sverige var det Volkswagen Typ 2 som blev den första och mest populära transportbilen. Den hade också namnet Transporter, men i folkmun blev smeknamnet ”Folkabuss”. Motorn var tagen från den klassiska Bubblan men frigångshöjden hade ökats genom användandet av portalaxlar.
Konkurrensen ökar
Med sina 25 hästkrafter blev bussen ingen racerbil – i synnerhet inte med full last, men det spelade mindre roll. Den blev istället känd för sina låga ägandekostnader och pålitliga driftsäkerhet. Motorn var luftkyld och dessutom tillräckligt låg för att bilen skulle kunna förvandlas till en smidig flakbil. Nummer två i Sverige blev Ford FK 1000 som kan sägas vara en föregångare till Transit. ”FK” stod för ”Ford Köln” där bilen började tillverkas ungefär samtidigt som Folkabussen. Tekniken hämtades från Taunus 12M, vilket innebar en frontmonterad vattenkyld radmotor med bakhjulsdrift och naturligtvis rattväxel som var på modet vid den tiden.. Men när bilen kördes olastad var den påfallande lätt i bakvagnen…
Grisigt värre
Undertecknad rattade en Ford FK på sextiotalet för en bank i Stockholm och om man tog skarpa kurvor lite för snabbt lättade gärna innerhjulet och gav upphov till hjulspinn. När däcken skrek brukade alltid min kollega Ivan säga att sådär gjorde aldrig hans Ferrari. Engelska Ford i Dagenham var inte sena att hoppa på trenden utan presenterade Ford Thames. I Frankrike använde Citroën komponenter från den populära förkrigsbilen B11 till att göra en så kallad ”camionette” (liten lastbil) som kallades H och HY. Den korrugerade karossplåten som hämtats från flyget kom att karaktärisera bilens yttre och medverkade till den stora lastförmågan. Även Peugeot gjorde en liten skåpbil som i hemlandet fick smeknamnet ”gristrynet”. Officiellt hette fransosen D3 men den utanpåliggande kylaren gav vissa associationer till en – gris!
av Bengt Dieden / CNP AB