mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
( D e t r o i t – U S A )
”If the Viper dies, we’re losing much more than a Dodge. We’re losing a piece of America”. Amerikanska ledarskribenter tävlar om att formulera den bästa dödsrunan över en av bilvärldens giftigaste muskelbilar – Dodge Viper. Anledningen är att Fiat-Chrysler lägger ner fabriken där ”huggormen” tillverkas under 2017 och man har inte signalerat någon fortsättning. Det här är dödsstöten för den rullande bilikonen.
Just nu rusar priset i höjden på den grymma supersportbilen med ormhuvudet i fronten. Nyrika kineser betalar glatt över fyra miljoner för att bli ägare till en Dodge Viper och för samma belopp i USA kan man köpa sig ett halvt dussin nybilar, även om det är lite vanvördigt att räkna Vipers som man räknar ägg. Men äggen behövs – under gaspedalen…
Motor på bettet
Idén med en stor motor fram, två sittplatser och drivning på bakhjulen är nästan lika gammal som bilen själv. Vi har sett otaliga varianter på temat genom årens lopp och kanske det allra bästa exemplet presenterades 1992. Det var då Lee Iacocca och Bob Lutz slog på trumman och lanserade den giftiga muskelbilen. Entusiasterna höjde genast Vipern till skyarna medan andra hävdade att modellen var en rullande giljotin. I motorrummet arbetade nämligen en V10 på åtta liter som genom årens lopp funnits med allt ifrån 400 till 600 hästkrafter. Tja, speciellt den första generationen var en mardröm att ratta. Växellägena var oexakta som på en gammal traktor medan värmen från lastbilsmotorn med stötstänger fick sittbrunnen att koka. Det fanns ingen luftkonditionering men å andra sidan saknades även tak, sidorutor och yttre dörrhandtag. Det drog ut till 1996 innan dessa attribut dök upp i Viper GTS.
En lycklig slump
Nu är det alltså klart att Conner Avenue-fabriken i Detroit ska läggas ner samtidigt som ledningen hävdar att varje såld Viper är en förlustaffär. Men blotta antydan att den grymmaste av de grymma skulle försvinna räcker för att väcka köplusten hos entusiaster och samlare. Dodge Viper saknar förvisso allt vad komfort heter men bilens pappa tillika chefskonstruktör med det svenskklingande namnet Roy Sjöberg har sin egen förklaring. ”Den här bilen har man bara för nöjes skull och att man faktiskt kan transportera sig i den är mer en lycklig slump”. Det har också förmögna kineser upptäckt och nu direktimporteras muskelbilen till Peking med en prislapp som motsvarar fyra Porsche 911. Det enkla, råa och mäktiga hos modellen har blivit ett alternativ till tysk perfektion och italienska former. En sak är alla eniga om – en så extrem muskelbil som Dodge Viper kommer aldrig mer att byggas i USA.
av Carl-Ingemar Perstad och Johannes Gardelöf / CNP AB
