Tomas Molin fortsätter utforska ödehusen i ny bok

Resan i ödehusvärlden fortsätter när Tomas Molin nu släpper Ödehus – Spökboning och kulturskatt, sin femte bok om ödehus runt om i Östra Värmland och Örebro län. De tidigare böckerna har sålt bra, och ett stort antal förbeställningar visar att intresset för ödehus knappast är avtagande.

– Pulsen går alltid upp när det närmar sig boksläpp, säger ”Ödehusmannen” själv med ett leende.

Den nya boken är den femte i ordningen, och markerar därmed ett jubileum då det är fem år sedan den första boken i serien om ödehus såg dagens ljus.

– Det trodde jag inte när jag började, säger Tomas, det är jätteroligt att intresset är så stort.

Den nya boken beskriver han som bredare än sina föregångare, med stor variation bland de hus och berättelser som lyfts fram. Han nämner bland annat en gammal handelsbod som stått orörd i decennier, med intakt inredning och varor på hyllorna, däribland både surströmmingsburkar och klarskinn som förr användes för att få sumpen att sjunka till botten vid kaffekok.

– Till och med handlarens gamla rock hängde kvar med pennorna i rockfickan, det var som att kliva 50 år bakåt i tiden.

Ett annat kapitel handlar om Sågverksvillan, ett hus som förr hyste fyra lägenheter för sågverksarbetare men som nu är ett herrelöst hus. Tomas berättar att den sista familjen som bodde där skulle ta över huset från företaget som dittills ägt det men att de, som var finsktalande, till följd av bland annat språkförbistringar aldrig sökte lagfart. När nämnda företag flera år senare gick i konkurs missade konkursförvaltaren fastigheten i konkursen varför det sedan dess stått utan ägare.

– Nu är det svårt vandaliserat och förstört, säger Tomas.

I boken finns bland mycket annat även berättelsen om familjen Gren i Mörtbäcken, där vi utan att avslöja för mycket kan nämna Karl-Erik Gren som till följd av en otömd postlåda en gång ska ha kluvit en tusenlapp med yxa för att betala en räkning, liksom om badhotellet vid Klara källa i närheten av Bodalsbacken som för 145 år sedan monterades ned och flyttades.

– Det byggdes sedan upp igen i Degerfors kommun och finns ännu kvar som ödehus.

När vi pratas vid återstår ännu några dagar till boksläppet 15 maj, och Tomas beskriver det som att pulsen går upp när släppdatumet närmar sig.

– Det är jättespännande, en förväntan på något roligt. Jag gör det här bara för att det är kul, och det är jätteroligt att det är så stort intresse.

De tidigare böckerna har alla sålt bra, och förhandsintresset för den nya boken är stort.

– Så många förbeställningar jag haft i år har det aldrig varit förut, det är makalöst.

Utöver böckerna är Tomas även ute och föreläser och berättar om ödehusen och människorna som bebott dem. I fjol gjorde han omkring 40 sådana framträdanden, och redan nu har han bokningar in i januari 2027. Publiken på föreläsningarna är blandad, alla åldrar och bakgrunder. Intresset för ödehus går över generationsgränserna.

– Förra hösten blev jag inbjuden till Granbergsdals skola och pratade för barn på förskolan, lågstadiet och mellanstadiet. De var jätteintresserade och började berätta och ställa frågor. Det är bland det roligaste jag gjort.

Text: Nicklas Remmegård

Foto: Tomas Molin