Nyårskrönika: Kan Schopenhauers trotsighet bli en ledstjärna 2025?

När det nyligen ställdes en fråga om filosofen Arthur Schopenhauer i På spåret påmindes jag om en av mina favoritanekdoter om den egensinnige pessimisten – och då finns några att välja på, vi pratar trots allt om en man vars egen mor en gång inledde ett brev till honom med raden ”du är inte en ond människa” för att sedan ägna resten av brevet åt att förklara varför han var outhärdlig att umgås med. På rent trots lade han sina föreläsningar samtidigt som Hegels, vars filosofi han avskydde (Hegel var enligt Schopenhauer ”en platthuvad, intetsägande, illamåendeframkallande, obildad charlatan som nådde oförskämdhetens topp genom att krafsa ihop och servera det mest galna och mystifierande nonsens”), för att denne skulle få mindre publik. Oturligt nog för Schopenhauer var Hegel vid tillfället för filosofin ungefär vad Taylor Swift är för popmusiken idag, varför resultatet blev det alldeles motsatta. Hegel lockade fulla hus, ingen kom och lyssnade på Schopenhauer.

Schopenhauers trotsighet kan sägas gå igen i hans arbeten om eristik, där han lägger fram 38 tekniker, eller snarare tjuvknep, att ta till för att vinna en debatt alldeles oavsett om du har rätt eller inte. Det handlar, som han ska ha uttryckt det, inte om sanningen utan om segern. Det är en sentens som lika gärna hade kunnat uttalas 2024. Om inte annat skulle man lätt kunna tro att många av vår tids politiker och debattörer studerat Schopenhauers eristik. Det kan trots allt inte förnekas att USA:s nyvalde president till fullo tycks bemästra flera av den gamle filosofens tekniker, exempelvis att genom meningslöst ordsvall göra motståndaren flat eller att utropa sig till segrare trots att man blivit motbevisad.

Vi lever på många sätt i en tid när det är viktigare att vinna och att övertyga än att ha rätt. När känsla ofta trumfar fakta. När en klatschig slogan premieras framför ett grundat resonemang. Att studera Schopenhauers fultricks kan förvisso bidra till att du blir olidlig att diskutera med, men framförallt ger det verktyg för att kunna genomskåda den som med bedräglig retorik försöker slå blå dunster i åhörarna. Verktyg till att även i andra sammanhang inte låta sig förledas av en falsk syllogism, ett dolt cirkelargument eller falska översatser. Så varför inte låta 2025 bli året då du läser Schopenhauer, året då vi alla blir lite mer trotsiga?

Nicklas Remmegård